En flitig givare med användbart blod

Den 14 juni var det Internationella blodgivardagen. Det bestämde Världshälsoorganisationen, WHO, vid ett möte 2004. Syftet är att uppmärksamma alla människor, världen över, som gör sig besväret att bidra med sitt blod för att andra människor ska kunna överleva.

En av alla dessa blodgivare är Ronny Hultman från Malmö, som lämnade blod första gången 1972.

– Jag ville göra en god gärning – och samtidigt får man ju lite koll på sig själv.

För det tas ju en del prover på det blod som lämnas.

Ronny Hultman berättar att han har ett eftertraktat blodgrupp:

– Noll negativ – det passar i princip alla, säger han och förklarar att hans blod fungerar att ge till de flesta människor – det finns blodgrupper som bara passar en mindre andel av mänskligheten.

Numera är det dock inte blod han ger, berättar han, utan trombocyter.

– Det är de som gör att blodet koagulerar, säger han och berättar att hans trombocyter därför kan ges till exempelvis blödarsjuka.

I princip går det till så att han kopplas till en apparat; hans blod leds in i den och där silas trombocyter av innan det leds tillbaka till honom igen.

Ronny Hultman åker till Lund var femte, sjätte vecka för att silas på trombocyter.

Bara någon enstaka gång under alla dessa år har det hänt att han kallats in akut för att ge blod i en nödsituation.

Det var alltså 1972 ha började ge blod och det var ett märkesår för honom på flera andra sätt också: Det var då han gifte sig med Lena och det var då han började jobba på SJ.

Han växte upp på Augustenborg i Malmö, Föräldrarna hade koloni där Rosengård kom att växa upp.

Militärtjänsten gjorde han i flottan, fick bland annat resa med Älvsnabben.

– Den 10 april 1972 muckade jag – den 20 maj gifte vi oss.

Han hade kört en del lastbil. Han hade också, på eget initiativ, tagit körkort för buss och 1972 gick han till SJ buss och sökte jobb. Han berättar att där behövde man folk av flea skäl: Järnvägen mellan Malmö och Falsterbo hade lagts ner året innan och ersatts med buss och Sturups flygplats hade just invigts.

Han blev busschaufför och första resan styrde han till Falsterbo. Senare kom han att köra en hel del till både Sturup och Kastrup också.

När SJ erbjöd vidareutbildning till lokförare hoppade Ronny Hultman på det tåget.

– De hade stora pensionsavgångar just då, eftersom så många lokförare hade blivit anställda efter kriget. Så de startade en lokförarutbildning i Mjölby.

Efter ett och ett halvt års studier var han färdig att börja sin lokförarbana 1978. Och sedan han kört tåg till i december i fjor. Fast det sista decenniet arbetade han inte åt SJ längre, utan på Öresundstågen.

– Jag cyklade alltid till jobbet, säger han och berättar att det fixade han på bara en kvart.

Huset flyttade han och hustrun in i för 31 år sedan. Vi gör intervjun i uterummet på baksidan av villan.

På uterummet vajar en Malmö FF-flagga. Ronny har årskort.

När vi talas vid har Ronny fortfarande sin 450:e blodgivning framför sig. Han vet inte om det kommer att uppmärksammas på något sätt. Genom åren har det blivit en del tröjor och handdukar och annat.

– Jag får 350 kronor per gång – då är körersättningen till Lund inräknad.

– Ett tag fick man blomstercheckar, med så var där en som förfalskade sådana, och då slutade de.

– Ett tag fick vi ingenting, och då var där en del som slutade.

Blir man då inte påverkad kroppsligen av att ge blod?

– Det bekommer mig inte alls. Om de tar en halv liter, så förnyar ju kroppen det blodet. Jag vet inte om det är så rent vetenskapligt, men det känns som att man förnyar kroppen lite grann.