Från naturfenomen till foto

Sommarutställningen i Lunds Konsthall heter Omnejd, en titel som syftar på att deltagande nio konstnärer är verksamma i Lunds närområde. Innehållsmässigt spänner Omnejd över ett så vidsträckt fält att det enligt katalogen krävs vidlyftiga förklaringar för att bli rätt förstådd. Något som jag ogillar. Konst ska primärt vara en visuell upplevelse som besökaren kan ta till sig utan bruksanvisningar och det är också fullt möjligt när det gäller Omnejd.

Omedelbart innanför dörren fastnar blicken på resterna av en gigantisk kaktus, den mytiska Nattens drottning som bara blommar en enda natt om året. Vissen och punkterad breder blomman ut sig på golvet, efter att ha stått i fullt flor under en performance som konstnären, Ingela Ihrman, utförde i samband med utställningens vernissage.

Den nu till skulptural installation förvandlade kaktusen kompletteras med videoupptagningar av tidigare växtperformances vilka tillför hela utställningen en icke-intellektuell lekfullhet som känns befriande.

Bland utställningens många verk förtjänar också Gert Aspelins närmast besjälade studier i olika tekniker av sanderosionerna utanför Kivik att nämnas.

Erosionen ter sig som en slags självalstrande ”land-art” vilken fascinerat den före detta popkonstnären under i varje fall de senaste ca 40 åren och givit honom en rik källa att ösa ur.

Naturanknytningen är närmast legio i utställningsverk och återfinns även i den i Köpenhamn verksamma Ursula Nistrups bidrag. Och här är en bruksanvisning faktiskt på plats. I en av salarna möter nämligen tre höga kopior av sydindiska hindutempelpelare.

I original ”sjunger” granitpelarna liksom de kringliggande bergen och jättestenarna, ett fenomen som förklaras av den rika förekomsten av metalliska mineraler och kiseloxider i traktens berg.

Nistrup har också fotograferat de ”musikaliska” stenformationerna i den svagt rosatonade sviten Rock Music.

Riktigt vad som motiverar Omnejd att inbegripa sydindiska naturfenomen skildrade av en dansk konstnär framgår inte, men fotoserien bildar osökt en bro till Moderna Museet Malmös utställning Skrivet i Ljus - Tidig Fotografi.

Där visas bland annat den amerikanske fotopionjären Carleton E. Watkins storformatsskildringar av dramatiska naturscenerier i Yosemite Valley i Sierra Nevada. Bilderna togs på 1860-talet med så kallade mammutplåtar och ingår i Moderna Museets samling av fotografier från teknikens barndom.

Bortsett från Watkins i sig häpnadsväckande foton dominerar småbildsfotografier. Här möter Nils Strindbergs efter 30 år i polarisen återfunna och omsorgsfullt rekonstruerade fotodokumentation från Andréexpeditionen 1897 och även Carl Jacob Malmbergs gymnastikbilder som beställts av Hjalmar Ling (som grundade den svenska skolgymnastiken).

Men småbildsporträtten, tagna främst av Julia Margaret Cameron (England) och Rosalie Sjöman (Sverige) dominerar och det är snarare experimenten med den nya tekniken än motiven som sådana som är av intresse – i sammanhanget saknar jag för övrigt prov på Strindbergs fotoexperiment från 1880- och 90-talen.

Även om de utvalda fotograferna alla tillhör pionjärerna saknar jag även verk av de mest betydelsefulla banbrytarna på fotokonstens område, bland dem fransmännen Joseph Niepce, Louis Daguerre och Adolphe Disdéri som redan 1854 introducerade de så kallade visitkortsporträtten som gjorde vanliga människor synliga, en genre som Rosalie Sjöman under 1870- och 80-talen framgångsrikt specialiserade sig på.

Och på tal om porträtt hade även Gaspard Tounachon, alias Nadar, pionjärtidens förmodligen främste porträttfotograf, gjort sig förtjänt av ett omnämnande och hade varje fall ett par av hans porträtt berikat upplevelsen av hur ett nytt medium växte fram.