Kan EU ge L röster?
Något överraskande kungjorde Jan Björklund (L) på presskonferensen inför sitt tal i Almedalen att valplaneringen kastas om och nu ska handla mest om EU. Liberalerna ska utmana SD på debatt om deras krav på utträde ur EU under nästa mandatperiod.
Att Björklund gör EU-frågan till valets huvudsak är ett vågspel, eftersom medlemskapet numera ses som en självklarhet av de allra flesta. I SCB:s mätningar av EU-opinionen har stödet för EU-medlemskapet legat stabilt runt eller över 50 procent de senaste åren. Motståndarna är färre än 20 procent.
Ser man på de olika partiernas sympatisörer har stödet för EU ökat främst bland de EU-kritiska eller de splittrade partierna, V och MP och C, KD och S. Inget annat parti än SD har färre än 45 procent som är för EU.
Starkast stöd för EU finns sedan länge bland sympatisörerna till L. Därför har Björklund säkert stöd i sitt parti för att ta striden med SD om EU-medlemskapet. Erfarenheterna av hur förhandlingarna om brexit fungerat gör inte heller en ”svexit” särskilt lockande.
Men Björklunds och liberalpartisternas starka förord för överstatliga beslut i EU har inte samma stöd. Euroanslutning har inte stöd av mer än 20 procent av svenskarna, och under eurokrisen var stödet nere i tio procent.
Den svenska politiken står alltså inte mellan Liberalernas överstatlighet, med euron, en EU-polis med amerikanska FBI som modell och höjd EU-avgift för att täcka kostnaderna för de nya uppgifter L vill att EU ska ta över, å ena sidan och SD:s utträde å den andra, även om debatten blir livligare med polariseringen.
Istället är enigheten bland väljarna ganska stor om att Sverige ska verka för ett mellanstatligt samarbete som gynnar både ekonomiska och personliga förbindelser och rörlighet mellan länderna.
Det är inte ologiskt att Björklund gör EU till en profilfråga i valet, men det är tveksamt om EU är den fråga som kan rädda L kvar i riksdagen.
