Svår balansgång om mineraler
Debatten i Almedalen om att återuppta letandet efter uran i östra Skåne visade att frågan är högst oklar.
I dagarna väntas besked från myndigheten Bergsstaten som lyder under SGU (Sveriges geologiska undersökning) om ett litet nybildat tvåmansföretag styrt från Storbritannien får tillstånd att leta på en yta av ca 5 000 hektar.
Nästan alla seriösa branschföretag får tillstånd, avslagen är mycket få. Men de allra flesta finns i norrländska skogsbygder, för att inte säga obygder, utan invånare.
Nu gäller det Österlen och i hög grad jordbruksmark där lantbrukarna, jordägarna, inte kan säga nej till störande borrtorn och framför allt tunga transporter om Bergsstaten ger klartecken.
Drömmar om att bli riktigt förmögen när fyndigheter hittas förblir nog drömmar. LRF-ordföranden Palle Borgström suckade under debatten att han inte träffat någon av sina många medlemmar som blivit rik av prospektering och brytning efter mineraler.
Enligt en ny lag får inte regeringen godkänna brytning av uran om kommunen säger nej. Men på Österlen gäller det nu alunskiffer som vidareförädlas till vanadin. Grundämnet vanadin används för att göra legeringar, blandningar med krom, ännu starkare.
Uran blir en biprodukt från alunskiffer som hamnar i slaggen, ibland tillbaka i gruvan. Men på Österlen är det frågan om öppna dagbrott vilket blir särskilt besvärande för den nära omgivningen.
I de nu aktuella områdena där besked väntas gäller det letande från halvmilen väster om Simrishamn upp mot Onslunda, Komstad och Fågeltofta.
Frontpersonen mot prospektering är Skånes störste jordägare Carl Piper, slottsägare till Högesta och Christinehof i närheten. Han var dragplåstret i Almedalen men arrangörerna fick till allmän besvikelse meddela att han blivit sjuk.
Förutom LRF-ordföranden deltog riksdagsledamöter från fyra partier och ett par experter.
Det var synd att Carl Piper inte kunde vara med, han är en seriös miljödebattör som fått med sig ett stort antal kommunalråd från olika partier kritiska till prospekteringen. Lustigt är att storjordbrukarens anmoder Christina Piper redan på 1700-talet blev Sveriges troligen rikaste kvinna just på grund av att hon lyckades vidareförädla alunskiffer för färgning, garvning och papper. Hon byggde Skånes största företag, alunbruket i Andrarum med 900 anställda.
Men Carl Piper har svarat om arvet att det nu är nya tider med ny kunskap och att han inte känner sig belastad av historiska omständigheter.
Gruvbranschens förespråkare menar att vi bör öka kunskapen om naturtillgångarna, att tillståndsprocessen bör gå snabbare istället för åratal i domstolar samt att Sverige har världens hårdaste miljöprövning. Alternativet kan vara rovdrift i Afrika.
I takt med digitaliseringen blir vi allt mer beroende av så kallade jordartsmetaller, idag nödvändiga i mobiler, medicinteknik och andra kvalificerade produkter.
Därför bör vi veta mer om Sveriges rikedomar också under jord, anser gruvindustrin. Det blir en svår balansgång framöver åtminstone i södra Sverige, vilket några av politikerna bekräftade.