Svår ba­lans­gång om mi­ne­raler

De­batten i Al­me­da­len om att åter­upp­ta le­tan­det ef­ter uran i öst­ra Skåne visade att frå­gan är högst oklar.
I dagarna väntas be­sked från myn­dig­heten Bergs­staten som lyder un­der SGU (Sve­ri­ges geo­lo­giska un­der­sök­ning) om ett li­tet ny­bildat tvåmansföretag styrt från Stor­bri­tan­ni­en får till­stånd att leta på en yta av ca 5 000 hek­tar.
Näs­tan alla se­riösa bransch­fö­re­tag får till­stånd, av­sla­gen är myc­ket få. Men de all­ra flesta finns i norr­länds­ka skogs­bygder, för att inte säga obygder, utan in­vå­na­re.

Nu gäller det Ös­ter­len och i hög grad jord­bruks­mark där lant­bru­ka­rna, jord­ä­ga­rna, inte kan säga nej till störande borr­torn och fram­för allt tunga trans­porter om Bergs­staten ger klar­tec­ken.
Drömmar om att bli rik­tigt för­mö­gen när fyn­dig­heter hittas för­blir nog drömmar. LRF-ord­fö­ran­den Pal­le Borgström suckade un­der de­batten att han inte träffat nå­gon av sina många med­lemmar som blivit rik av pro­spek­te­ring och bryt­ning ef­ter mi­ne­raler.

En­ligt en ny lag får inte rege­ringen god­känna bryt­ning av uran om kommunen säger nej. Men på Ös­ter­len gäller det nu alun­skif­fer som vi­da­re­för­ädlas till vanadin. Grund­äm­net vanadin an­vänds för att göra le­ge­ringar, bland­ningar med krom, ännu starkare.
Uran blir en bi­pro­dukt från alun­skif­fer som hamnar i slaggen, ibland till­ba­ka i gru­van. Men på Ös­ter­len är det frå­gan om öppna dag­brott vil­ket blir särskilt be­svä­ran­de för den nära om­giv­ningen.

I de nu ak­tu­ella om­rå­dena där be­sked väntas gäller det letande från halv­milen väs­ter om Sim­ris­hamn upp mot Ons­lun­da, Komstad och Få­gel­tof­ta.
Front­per­sonen mot pro­spek­te­ring är Skånes störste jord­ä­ga­re Carl Piper, slotts­äga­re till Högesta och Chris­ti­ne­hof i när­heten. Han var drag­plås­tret i Al­me­da­len men ar­ran­görerna fick till all­män be­svi­kel­se med­dela att han blivit sjuk.
För­ut­om LRF-ord­fö­ran­den del­tog riks­dags­le­da­möter från fyra par­tier och ett par ex­perter.

Det var synd att Carl Piper inte kun­de vara med, han är en se­riös mil­jö­de­bat­tör som fått med sig ett stort an­tal kom­mu­nal­råd från olika par­tier kri­tiska till pro­spek­te­ringen. Lus­tigt är att stor­jord­bru­ka­rens an­mo­der Chris­ti­na Piper re­dan på 1700-talet blev Sve­ri­ges tro­li­gen rikaste kvin­na just på grund av att hon lyc­kades vi­da­re­för­ädla alun­skif­fer för färg­ning, garv­ning och papper. Hon byggde Skånes största fö­re­tag, alunbruket i Andra­rum med 900 an­ställda.

Men Carl Piper har svarat om arvet att det nu är nya tider med ny kun­skap och att han inte känner sig be­las­tad av his­to­riska om­stän­dig­heter.
Gruvbranschens fö­re­språ­ka­re menar att vi bör öka kun­skapen om na­tur­till­gångarna, att till­stånds­pro­cessen bör gå snabbare istäl­let för åra­tal i dom­stolar samt att Sverige har världens hårdaste mil­jö­pröv­ning. Al­ter­na­tivet kan vara rov­drift i Af­ri­ka.
I takt med di­gi­ta­li­se­ringen blir vi allt mer be­ro­en­de av så kallade jordartsmetaller, idag nöd­vän­diga i mo­biler, me­di­cin­tek­nik och andra kva­li­fi­ce­rade pro­dukter.

Där­för bör vi veta mer om Sve­ri­ges ri­ke­domar ock­så un­der jord, an­ser gruv­in­du­strin. Det blir en svår ba­lans­gång fram­över åt­min­sto­ne i söd­ra Sverige, vil­ket någ­ra av po­li­ti­kerna be­kräftade.

×