Pjäs med motspelare på film
Christer Jonsson är utbildad på Teaterhögskolan i Malmö och drev Svensk Symbolistisk Teater i många år. Han har också arbetat som skådespelare på bland annat Ensembleteatern i Malmö, Sagohuset i Lund och Ystads stadsteater och som regissör på Obanteatern i Malmö.
Sedan två år tillbaka driver Christer Jonsson också Rynge Teater i en renoverad lada på sin och sambons gård. Sommaren 2016 och sommaren 2017 spelade han den egna improvisationsföreställningen Mannen och i sommar blir det en riktig klassiker – August Strindbergs Ett drömspel. En pjäs som Christer Jonsson, trots att Strindberg är hans favoritförfattare när det gäller dramatiska verk, aldrig har satt upp eller spelat.
– Jag ville ha en pjäs som folk känner till eftersom jag gärna vill få en baspublik här i byn, förklarar han. Och det har varit en dröm att spela Ett drömspel. Det finns något oerhört lockande med den och eftersom jag är lite av en problemlösare så gillar jag när jag inte riktigt förstår saker.
Ett problem med att sätta upp Ett drömspel var dock att förutsättningarna för Rynge Teater är att det är en monolog som står på repertoaren. Christer Jonsson vill inte vara beroende av ekonomiskt stöd för sina sommarprojekt.
– Jag tänkte till en början att det var helt omöjligt att göra pjäsen som monolog men ju mer jag funderade desto mer lockad blev jag av göra det möjligt.
Lösningen blev en videobakgrund med inspelade motspelare där både Christer Jonsson själv och ett antal av hans skådespelarkollegor agerar. Sedan spelar Christer Jonsson mot sig själv och dem på scen.
– Jag gjorde en liknande föreställning som examensarbete på Teaterhögskolan, så jag har arbetet med greenscreen tidigare, förklarar han. Och är det något jag är bra på som skådespelare så är det att tajma sådant här. Det är väldigt roligt att göra och att försöka få det levande. Man kan nog också säga att det här är det absolut svåraste jag har gjort. Men jag älskar när det är svårt.
Bland dem som ställt upp som filmade motspelare finns skådespelaren Fredrik Gunnarson från Malmö Stadsteater som även han driver en egen teater på sommaren – Bjärnums stadsteater där det nyligen var världspremiär för Don’t worry be happy.
– Fredrik och jag gick teaterhögskolan ihop och han var en av mina bästa kompisar där. Jag blev verkligen jätteglad att han hade tid att filma, säger Christer Jonsson. Jag såg också hans premiärföreställning i Bjärnum och det var då jag såg att det fungerade att ha teaterscen där man bor, att man ändå kan stänga av sitt hus och delar av sin trädgård. Första säsongen här var på prov men det fungerade utmärkt.
Ett drömspel på Rynge Teater utspelas i modern tid men Christer Jonsson har inte gjort mycket förändringar i pjäsen.
– Inget har ändrats textmässigt, pjäsen är som den är men utspelas i dag, säger han. Jag har dock ändrat lite i vissa scener. Det finns till exempel en scen med kolbärare och jag kände att det är ingen som vet vad det är i dag men det handlar om att vad de än gör kommer polisen och att de får inte vara någonstans. Eftersom vi varit föräldrahem åt två afghanska killar kände jag att deras situation påminner så oerhört om de här kolbärarnas – de är en ny klass som står utanför samhället. Så jag har två afghanska killar som spelar kolbärarna.
Christer Jonsson menar att Ett drömspel på många sätt är högaktuellt i dag.
– Pjäsen är egentligen ständigt aktuell och med den dualitet som finns i dag med växande främlingsfientlighet, oron som människor har och Sveriges välfärdsbubbla som har börjat krackelera – ett drömspel handlar jättemycket om de här frågorna. Varje scen handlar om hur eländigt det är att vara människa. Sedan är det så fascinerande också att den inte har en klassisk dramaturgi, att den bara pågår.
Den 14 juli är det premiärdags i Rynge och publiken som tar sig dit kan vänta sig något de förmodligen aldrig har sett förut lovar Christer Jonsson.
– Oftast använder man video som bakgrund men det här är något annat, ett interagerande, ett replikskifte mellan mig och videofigurerna, säger Christer Jonsson. Kvalitetsmässigt är det också en väldigt bra föreställning sedan är det alltid en fråga om tycke och smak förstås. Men min förhoppning är att publiken tycker att det är en bra och givande föreställning som säger något om hur det är med livet och hur vi lever våra liv.
