Han blev aldrig gammal i sinnet

Åke Olsson har avlidit i en ålder av 88 år. Närmst anhöriga är barnen Jan och Anneli med familjer och kärasten Irene.

Jag fick förmånen att lära känna Åke två gånger. Först när jag var barn, då Åke hjälpte min fattiga familj med allt från klippning, bilskjuts och olika slags reparationer.

Jag fick lära känna Åke på nytt i samband med att jag började skriva ner vår släkthistoria för några år sedan. En man som trots sina 88 år, sjukdom och dålig hörsel aldrig blev gammal i sinnet.

Han hade stor nyfikenhet på livet och passion för att leva det. I hans argusögon fanns det fortfarande en nyfiken liten påg.

När Åke var liten var han alltid var med överallt. Åke hade ett gott huvud. Han lyssnade, förstod och lärde sig snabbt. Smedjan i Stabbarp var en samlingspunkt, där folk träffades och pratade. En livets skola för en nyfiken liten påg.

Hade han växt upp i dag hade han säkert läst vidare. Men under de svåra åren före och under andra världskriget fanns det bara ett alternativ. Att arbeta.

Han började som barn att arbeta i smedjan och att hjälpa sin far och sina bröder. Han lärde sig snabbt och blev en duktig hantverkare. Han var lärling hemma i smedjan tills han började jobba på Åkermans när han var 17 år. Där utvecklade han sitt kunnande och hamnade på verktygsavdelningen. Hans klurighet löste många problem.

När Åkermans såldes till Volvo slutade Åke efter 47 år på företaget och startade upp sin egen verksamhet i smedjan. Där kunde han reparera allt från symaskiner till flygplan.

I hans ögon och ansikte kunde man också möta en stark karaktär och beslutsamhet. Karaktär att aldrig dricka alkohol när hans bröder förstörde sina liv med sprit. Karaktär att alltid stå upp för det goda och det som var rätt. Beslutsamhet att när han som 11-åring cyklade i minus 30 grader de tre milen från Wasaholm till Stabbarp för att hinna hem till skolan började.

Beslutsamhet att gifta sig med sin stora kärlek Ann-Marie, som han träffade på dansbanan i Trolleholm när han var 18 år. Han ansågs inte fin nog av hennes föräldrar, men med beslutsamhet att låta kärleken styra sitt liv friade han till Ann-Marie och de bildade sedan en fin familj med Jan och Anneli.

De hade varit gifta i 42 år när sjukdom tog Ann-Marie ifrån honom och familjen.

Han hade kvar tron på kärleken. Efter några år av ensamhet köpte han en ny kostym och åkte till dansbanan i Löberöd. Köpte en fanta och slog sig ner. Det tog inte lång tid innan den trevlige och dansante Åke var omsvärmad.

Han fann en ny kärlek i Irene. Kärleken lyste ur ögonen när han förklarade att Irene är min käraste, min kärbo.

Av Åkes alla goda egenskaper måste hans hjälpsamhet lyftas fram. Trots att han var en av de minsta i sin syskonskara på elva var han som en storebror för sina syskon. Han tog hand om och hjälpte till. Det var den naturligaste sak i världen för honom att hjälpa alla.

Det är med stor kärlek och saknad vi lever vidare med minnet av Åke.