Han firar tio år som artist med nytt album

Han lämnade sitt välbetalda jobb för att satsa på sin dröm. Tio år senare släpper han nu sitt femte soloalbum.
– Man blir aldrig miljonär men hade jag velat bli det hade jag kanske inte slutat. Jag har blivit en hippie vilket jag tycker är helt okej, säger Anders Norman.

Egentligen skulle Anders Norman ha släppt en skiva redan förra året men så slog det honom att det ju i år, 2018, är precis tio år sedan han tog det stora steget att satsa på musiken på riktigt. Och vad kan vara bättre än att fira det med ett nytt album?

På lördag kommer så Anders Normans nya album, Lifelines, ut. En skiva med berättelser hämtade ur verkliga livet.
– För en gång skull är jag väldigt nöjd över hur det låter, berättar han.
– Även om jag var 37 när jag började med första plattan … tio år senare är jag inte lika naiv, om jag säger så. Förväntningarna är mer realistiska. På den tiden drevs jag kanske av bekräftelsebehov, idag drivs jag av konstnärliga behov. Det är en väsentlig skillnad, tycker jag.
Han beskriver hur han mognat som artist, såväl vad gäller sången som gitarrspelet och låtskrivandet. Han håller sig kvar inom americana-genren, närmare bestämt heartland-rocken med förgrundsgestalter som Tom Petty, Bruce Springsteen och John Cougar Mellencamp.
– Jag har plockat in fler låtskrivare som lägger sin prägel på det. Man måste förnya sig och tänka nytt. Man kan inte göra allting själv.

Lifelines är som sagt en skiva med berättelser ur verkliga livet. Och ämnena är ibland tunga. Det är Josie vars pojkvän misshandlar henne i Dreams and guitars och det är en kollegas dotter som går bort allt för tidigt i cancer i Still here we are.
– Hon hade cancer från det att hon var 12 år och dog när hon var 22. Min kollegas fru lyssnar väldigt mycket på min musik och Alan, som han heter, sa att det skulle betyda jättemycket för henne om jag skrev en låt om det.
– Jag har också vänner som gått bort i cancer i en ung ålder och det är någonting som berör alla. Min låt spelades på begravningen och det är en stark känsla att få vara med och hjälpa dem i sorgearbetet.

Still here we are producerades av Amir Aly, som bland annat arbeter med Jill Johnson. På den kompas han också av musiker som spelar med Johnson.
Runaway, en duett med Malmösångerskan Sofie Alvén, handlar om en kompis som råkade illa ut på fyllan.
– Alkohol har ju en destruktiv förmåga att göra good people bad. I detta fallet fick han en snedtändning, kastade lite glas omkring sig och stormade ut ur dörren – detta var i februari – han sprang ut på en åker och trillade ned i en å och föll igenom isen. Det kunde ha slutat riktigt illa.

Men det finns en ljusare sida av skivan, som i den lokalnostalgiskt färgade Can’t get enough.
– Jag vandrar i den genom min hemby, Höllviken, där vi gick som unga. I andra versen är det min son som springer på samma gator och samma stränder.
Som mest gjorde Anders Norman 150 spelningar om året men det har han dragit ned lite på sedan dess.
– Det var väldigt intensivt i några år, och väldigt kul. Jag är väldigt tacksam att jag gjorde det för jag var runt i hela Sverige och träffade hela artisteliten och coverbandseliten. Det är fantastiskt vilken enorm uppsjö av artister vi har i Sverige som aldrig syns i TV eller i radio. Det är samma gäng som alltid är med i Så mycket bätte, som sitter i Nyhetsmorgon och är i alla möjliga kanaler. Men tittar man snäppet under dem finns det ett fantastiskt gäng artister som är så sjukt duktiga. Jag har fått en sådan stor respekt för dem. Varje helg spelar de och är ute och underhåller tusentals människor varje vecka.

Efter tio år med musiken som heltidssysselsättning är det en mindre naiv Anders Norman som kan blicka tillbaka.
– Jag trodde då att det räcker att skriva en bra låt men det gör ju inte det idag. Mina förväntningar då var att jag ville få en hit och sådär. Mina förväntningar idag är väl lite mer realistiska, säger han med ett skratt.
– Jag hade ett väldigt behov tidigare av att visa att jag kan. Det är en ganska creddig bransch och jag bryr mig inte alls om det idag. Jag gör detta för att jag tycker att det är vansinnigt kul att skriva låtar. Låtar som betyder något.

På lördag firas släppet av Lifelines med en spelning på Millenium i Höllviken.
– Det är min hemmakrog. Jag är där och spelar en gång i veckan minst under sommaren, kör quiz och så. Det känns naturligt att lägga det där.

×