Nelson Mandelas min­ne lever på 100-års­dag­en

I går skulle Nelson Mandela, Syd­af­ri­kas förste de­mo­kra­tiskt valde pres­i­dent, fyllt 100 år. Hela världen har an­led­ning att minnas honom.

Han var på 1950-och 1960-talen en av de främs­ta le­da­rna för mot­ståndet mot den ra­sis­tiska apart­heid­po­li­tiken i Syd­af­ri­ka, som gjorde de svarta till and­ra­klassens med­bor­ga­re.

1962 fängslades han och dömdes till livs­tids fäng­el­se. Två år senare, när Högsta dom­stolen fast­ställt domen, fördes han till fäng­el­seön Robben Island där han fick sitta i 18 år. Då fördes han till ett fäng­el­se på fast­landet men vägrade ac­cep­tera fri­giv­ning, om inte apart­heid­sy­ste­met sam­ti­digt av­skaffades och be­fri­el­se­rö­rel­sen ANC blev tillåten.

1990 blev han slut­li­gen fri. Då hävdes för­budet mot ANC och pro­cessen för att in­föra all­män och lika röst­rätt in­leddes. 1994 valdes Nelson Mandela till Syd­af­ri­kas pres­i­dent.

Trots näs­tan 30 år i fång­en­skap var Mandela ald­rig bit­ter. Hans kamp för lika rät­tig­heter hade han fört i fäng­el­set, bland fångarna. Den kun­de nu fort­sätta utan­för fäng­el­set, och han för­stod att för att nå dit måste för­so­ning bli nyc­keln.

Där­för hämnades inte Mandela el­ler ANC på de vita för­tryc­ka­rna som mördat och tor­terat ur­skill­nings­löst. Han gjorde den ti­digare apart­heid­le­da­ren F W de Klerk till sin vice pres­i­dent. De fick till­sam­mans Nobels freds­pris.

Nelson Mandela kan vara en fö­re­bild för alla världens le­da­re. När han dog 2013 sörjdes han av hela världen.

Yng­ve Sunesson