Cyklade för barncancern

För tre år sedan drabbades Elsa av en hjärntumör, så kallad medulloblastom. Efteråt påbörjades en lång och tuff behandling. Hon fick genomgå två operationer, strålning i trettio dagar och cellgiftsbehandling i nio månader.

Under Elsas behandling som pågick i ett och ett halv år, hade pappan Jonas Andersson suttit stilla tillsammans med dottern trots att han annars tränar flera gånger i veckan.

När sista behandlingen var färdig skulle de alla försöka återvända tillbaka till det vanliga livet igen.

— Det började med att jag ville komma tillbaka till vardagsträningen men saknade motivationen, berättar Jonas Andersson.

Efter att via Barncancerfonden läst om Team Rynkeby-God Morgon, ett välgörenhetsprojekt med 48 deltagande lag i sex olika länder som samlar in pengar till Barncancerfonden genom att cykla 120 mil till Paris varje år, hade Jonas haft funderingar på att ansluta sig till ett lag.

— Jag hade aldrig cyklat mer än med damcykel till Maxi och stationen innan, säger Jonas, som på egen hand började träna men tyckte inte att det kändes som något för honom eftersom det var en tung uppförsbacke för kroppen.

Våren 2017 vände det hela när han träffade en blind man som skulle genomföra hade genomfört den långa cykelresan.

— Mitt argument föll, för kan någon som är blind göra det så måste ju jag också kunna.

Jonas ansökte då om att få vara med i projektet och efter att ha kommit med i ett lag följde ett års träning och jakt på sponsorer för att genomföra resan under en vecka i juli i år.

Allt som samlas in av Sveriges alla lag skänkes till Barncancerfonden och i fjol hade projektet samlat in 27 miljoner kronor.

— Det krävdes mycket tid och hårt arbete men det gick väldigt bra och i april hade jag uppnått mitt mål, säger Jonas, jag hade funnit en ny idrott som fått mig att finna glädje i träningen.

Ungefär i samma veva nådde ett tråkigare besked familjen efter en rutinkontroll på Elsa.

Det visade sig att samma tumörtyp var tillbaka. Jonas lämnade laget och ställde in allt för att vara förberedd för vad som skulle hända härnäst.

— Vi visste ju inte hur det skulle se ut i framtiden, säger Jonas, men två veckor innan avfärden mot Paris meddelade läkarna att det var ok ej att åka till Paris.

Jonas bestämde sig för att fullfölja projektet och cyklade då de 120 mil från Kristianstad till Paris under en hel vecka.

— Det var minst tio timmars cykling per dag, säger Jonas.

Resten av familjen, Elsa med sin mamma Cecilia Johnsson och storebror Alfons, samt några nära vänner åkte till Paris för att heja på från målet i den stora parken Villette.

Parken fylldes med tusentals besökare som skulle se när de nästan 2000 deltagande cyklisterna rullade in i målet.

När Jonas kom fram till den folktäta parken mötte han sin familj och Elsa hoppade upp på cykeln för att få åka med den sista biten.

— Det var roligt, men sadeln var inte skön, säger Elsa om att få vara med om att åka med in i målet.

Hon drar fingrarna över kinderna och tycker att det roligaste med dagen var att få ha Sverige-flaggan målad på kinderna och viftande i händerna för att heja på sin pappa.

Innan Parisresan genomgick Elsa ännu en operation. Just nu är hon inne i en period av strålbehandling men i dag är hon pigg och glad.

— Vi försöker hålla humöret så högt vi kan och alltid sprida positiv energi, säger Jonas.

I år ska Jonas ansöka om att vara med i Team Rynkeby igen och tycker att det är ett viktigt projekt. Han gör det för att de insamlade pengarna kan hjälpa cancerforskningen i framtiden och har han har fått starka känslor för Barncancerfonden efter att de har hjälpt både Elsa och hela familjen så mycket.

— En tråkig situation med ett sjukt barn ledde till att jag fann cyklingen, säger Jonas om välgörenhetsprojektet och hoppas att fler ska delta.

Den 31 juli klockan 19.00 ska Jonas och Team Rynkeby-God Morgon ha infomöte på Stoby måleri för att försöka få ihop årets nya lag.

— Alla kan bidra med olika saker, där är sjukvårdare, ekonomer, cykelmekaniker, goda ledare, förklarar Jonas.

— Och det jag kan bidra med är information kring erfarenheten av att ha ett cancersjukt barn.