Cirkus om tillit och vikten av att våga

En jonglör, en repartist och en luftakrobat intar i månadsskiftet Malmö med Cirkus Cirkörs familjeföreställning Klura ut. Det handlar om tre artister med väldefinierade karaktärer som gör spektakulära trick, busar och stöttar varandra.

Jonglören är den busiga clownen, luftakrobaten som är den starka, glada personen som stöttar de andra medan repartisten är den lite tystare karaktären som vill göra roliga saker.

– Att stå på scen och höra hur skratt och förundran sprider sig bland barn och vuxna, är den bästa känslan som finns. Det är något alldeles särskilt som händer när vi möter publiken i folkparkerna runt om i Sverige. Ofta är det de små sakerna i showen som berör mest och skapar en varm, uppsluppen gemenskap, säger Andrea Hilario, som är luftakrobaten i gänget.

Klura ut är en föreställning utan en egentlig berättelse men väl med en röd tråd. Christina Simpson på Cirkus Cirkörs kommunikationsavdelning beskriver föreställningen som ett välkomnande in i cirkusvärlden, vad den står för och hur man arbetar tillsammans.

– Det är inte som med våra större produktioner, till exempel Limits där vi har flyktingtematiken, säger hon.

– Det är mer öppet så att man kan lägga in lite själv i föreställningen. Man ser någonting och tar till sig det och i var och ens huvud blir det en berättelse. Men det finns ju en röd tråd och den är samarbete, tillit och rätten att få vara sig själv.

Tematiken är att man ska våga prova på saker även när det tar emot.

– Det är också härligt att prova saker som kan vara lite läskiga. Det behöver ju inte vara ett cirkustrick utan det kan också vara något annat i livet. Även om det känns svårt så kommer det ofta att kännas bra när man väl gjort det och man är glad att man vågat.

– Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig men det kan bli bra ändå, kanske till och med bättre än man trott från början. Det är samarbete och tillit som är viktigt i den här föreställningen.

Lika centralt i föreställningen är att man ska hjälpa och stötta varandra.

– Det är något som är generellt i cirkusen, skulle jag säga, att man stöttar varandra, att man är där för varandra och hjälper till. Man kan också göra saker på olika sätt. Det är inte alltid ett sätt som är det rätta, utan det finns många sätt att göra på som kan göra att det blir väldigt bra, fast annorlunda,

Kan man se cirkuskonsterna som en metafor?

– Ja, det kan man göra, det beror lite på vad man lägger i det själv. Det kan vara en metafor för väldigt många saker. Balans till exempel är något som alla människor behöver i livet. Vare sig det är att gå på lina, att hänga i en lina eller stå någonstans. Eller i livet, att man behöver balans för att må bra. Och om du jonglerar så måste du fokusera till hundra procent på det du gör, annars tappar du bollarna. Det som är viktigast är hur du kastar bollarna, inte hur du fångar. Kastar du rätt så fångar du och det kan man också applicera som en metafor på livet, du måste vara fokuserad för att kunna göra något riktigt bra. Så i varje disciplin finns det något som man kan applicera på livet generellt.

– I parakrobatiken till exempel handlar om att lita på varandra. Om man inte gör det så fungerar det inte. Det kan man applicera på arbetslivet eller var som helst. Man måste kunna lita på dem som finns runtomkring en för att det ska bli bra. Vi åker ut mycket till skolor och då är det just det att man bygger kamratskap, tillit och gemenskap. Och också att lära eleverna att man är olika och kan vara bra på många olika typer av saker. Att alla behövs för att det ska bli en bra plats.

Fotnot: Spelas på Lindängens Amfiteater den 31/7 och i Malmö Folkets Park 1/8.