Cecilia Malmström får en jobbig arbetsdag.

Hård dag på jobbet

Cecilia Malmström åker till Washington i ärendet att försöka övertyga Donald Trump om att EU inte är ”fienden”, som han menat nyligen. I det otacksamma uppdraget ingår också att få honom att ändra åsikt om tullarna han vill införa för bilindustrin.
Tullarna skulle, om de införs, vara en katastrof för svensk ekonomi – och för amerikansk. Få kan svara på vem de gynnar, eller snarare vem eller vad Donald Trump tror att de gynnar. Under en utfrågning i kongressen med representanter för amerikansk fordonsindustri ställde de sig negativa till tullar, eftersom de slår mot företagens import av bildelar och hotar amerikanska jobb. Tullarna hotar alltså både svenska och amerikanska jobb. Men: de får presidenten att verka hård i frihandelsfrågor, vilket hitintills har varit en viktigare målsättning.
Malmström säger att EU:s vapen är dialog – något som fungerat dåligt med Donald Trump tidigare. Hans väljare uppskattar hans konfrontativa stil och vill hellre att han ska vara tuff än eftertänksam. Malmström och kompani har dessutom inte med sig något konkret alternativ till tullar. Trump menar att endast ett fördelaktigt handelsavtal fungerar som alternativ. Kanske får Malmström påminna honom om att amerikansk lagstiftning nästan gör det omöjligt, vilket bidrog till att TTIP inte blev verklighet. Hon antyder att EU och USA kanske kan enas om att vara irriterade på Kina för deras dumpning av stål på världsmarknaden. Tycker Trump att gemensam sak mot Kina får honom att verka tillräckligt tuff mot EU? Förmodligen inte.
Det är olyckligt att det är EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker som följer med till Washington. Hans beteende och självbehärskning i offentliga sammanhang har lämnat övrigt att önska. Det var länge sedan Malmström hade ett så otacksamt uppdrag som att försöka styra inte bara en, utan två, ledare med impulskontrollproblem. Lyckas hon är det en stor fjäder i hatten. Martina Jarminder

×