Eagle-Eye Cherry är aktuell med singeln ”Streets of you” och i oktober släpper han ett nytt album. På söndag, den 29 juli, spelar han i Kristianstad. PRESSBILD

Eagle-Eye Cherry är tillbaka

När Eagle-Eye Cherry ställer sig på Rix FM-scenen på Stora torg i Kristianstad på söndag blir det hans första riktiga gig i stan. Samtidigt är det både en återkomst och en slags hemkomst.

Låter det krångligt? Egentligen är det ganska enkelt.
Efter flera års paus är han äntligen tillbaka med ny musik och Kristianstad är inte långt ifrån trakten där han tillbringade en stor del av sin barndom. För när Eagle-Eye Cherry var barn växlade hans brokiga familj mellan att bo i Stockholm, New York och lilla Tågarp i närheten av Farstorp.

Låg- och mellanstadiet gick han på Farstorp skola och när han pratar om den tiden växlar han obehindrat över till klockren göingska.
– Mest höll vi oss för oss själva, vårt lilla hippiegäng, men när skolan satte igång kom skånskan direkt. Man ville ju passa in och vara som alla andra, säger han och skrattar.
Han minns skolåren i Farstorp med glädje.
– Det var en jättemysig skola och jag är väldigt tacksam för den tiden jag hade där. Speciellt nu när jag har en dotter som börjat skolan har jag tänkt, åh, om hon kunde fått gå i Farstorp.

I slutet av maj släppte han singeln ”Streets of you” och i oktober kommer albumet som troligtvis får samma namn.
För Eagle-Eye Cherry är det här en återkomst efter ett uppehåll som blev betydligt längre än han först planerat.
– Jag körde väldigt hårt där från första plattan 1997 (Desireless, som bland annat innehöll ”Save tonight”, som hittills strömmats nästan 160 miljoner gånger på Spotify, reds. anm.), promotade och spelade in. 2004 kände jag att jag behövde en paus. Jag var helt slut, hade typ gått in i väggen men det fattade jag inte då. Efterhand som anonymiteten tog över började jag känna att det var otroligt skönt att inte vara mitt i den där stormen. Och jag var inte riktigt säker på om jag skulle hitta på något annat, så det blev en paus som blev rätt lång, förklarar han.

Senaste plattan släpptes 2012, men då visste han inte om han ville dra igång allting på nytt.
– Men sen började jag känna igen att jag ville ut och spela. Jag är ju uppvuxen med det, min pappa var jazzmusiker så jag reste mycket som barn, och just det resande musiklivet älskar jag. Det var det andra, skivbolagsgrejerna, promotion och kändisskapet jag tyckte var lite svårt.

Han började fundera på hur han skulle gå tillväga och tänkte att han kanske skulle prova att skriva tillsammans med andra.
– Innan dess hade jag jobbat mest själv. Då började jag resa och när jag kom till Nashville fattade jag exakt vad det var jag ville och fick verkligen suget. Då visste jag precis hur jag ville att plattan skulle låta.
Han åkte hem till Sverige, började jobba med bland annat Peter Kvint och vände sedan tillbaka till Nashville för att spela in en del av låtarna.
– När jag nu väl har plattan är jag otroligt nöjd med den. Så nu kör vi!

Har du någon gång tvivlat på att din publik skulle finnas kvar?
– Som tur var tänkte jag inte på det. Och när jag väl började sätta igång insåg jag att för många i Sverige har jag inte gjort nåt sen första plattan. Den slog så hårt så när vi drog försummade vi Sverige lite. De som kom till konserterna då är 40 nu och har barn så det känns lite som att börja på noll. Jag får försöka få tag i en publik och se vilka som dyker upp. Jag känner mig som när jag gjorde första plattan – man har liksom ingen aning och är glad åt varje liten framgång man får. Det är ganska kul faktiskt.

Hur har din musik förändrats?
– Jag har inte återuppfunnit mig själv, man hör att det är jag, men jag tycker jag förändrats som låtskrivare. När jag gjorde mina första grejer försökte jag klura ut vad jag höll på med under processen. Nu vet jag exakt vad jag är och gör och känner att på låtarna finns inget extra eller onödigt. Sen tycker jag ljudbilden är otroligt skön på den här plattan. Jag har aldrig varit så här nöjd, säger han.

I höst, när skivan släpps, väntar en turné i Europa men vill man se honom i Sverige är det Rix FM-festivalen som gäller.
Förutom söndagens gig i Kristianstad medverkar han även på festivalerna i Gävle den 8 augusti och i Halmstad den 11 augusti.

Hur känns det att komma till Kristianstad?
– Jag har faktiskt inte spelat där förut, så det ska bli otroligt kul. Det enda gig jag gjort där var när Anton Corbijn hade en utställning där (2002, reds.anm) och han bad mig och Neneh att spela.
Förutom musiken har han även återupptagit skådespeleriet, som han ägnade sig åt en del i USA innan han började ge ut musik. Nyss avslutade han inspelningen av årets stora svenska romantiska komedi Lyckligare kan ingen vara, som beräknas få biopremiär i vinter.
– Det är en ganska liten roll, men kul för min karaktär är amerikan och att vara i New York och filma var väldigt roligt, säger han.
Återkomsten som artist då, är den tillfällig eller är han beredd att satsa fullt ut den här gången?
– Nej, nu kör vi! Du får fråga sedan när jag gjort hela rundan, ha ha, men just nu känns det bra.

×