I alla fall en början

Regeringen kommer att fördela 1.2 miljarder i ett krispaket till djurhållande bönder. Man ska på det sättet försöka kompensera för bristen på grovfoder som uppstått av torkan och undvika att djur nödslaktas i onödan. Betet är så magert att det inte räcker och på vissa ställen är det helt bortvissnat. Sverige brukar, som Sven-Erik Bucht påpekade under regeringens presskonferens, vanligtvis exportera spannmål, vilket i nuläget är en löjlig tanke. Sverige kommer att få importera istället.

Detta är till för att förhindra en systemkollaps för djurbönder och som sådant rimligt, om än kanske lite i underkant: torkan lär ha kostat betydligt mer än så. Men som krisinsats är det påpassligt av regeringen, även om det kunde ha kommit tidigare: vid det här laget är torkan ingen överraskning och de allvarliga konsekvenserna väl belagda.

Att inte hjälpa djurhållande bönder med foder skulle i den här sitsen i princip vara djurplågeri. Köerna till slakterierna är månadslånga, när desperata bönder inte ser någon annan råd än att slakta sina djur när de inte kan mata dem längre. Om det inte går att slakta på grund av köerna riskerar de svält.

Normalt sett handlar uppmaningen om att äta svenskt kött mest om att man vill undvika antibiotika och gynna svensk djurhållning. Betydligt fler djur än vanligt kommer att behöva slaktas på grund av foderbristen. Att äta svenskt kött är ju nu mer eller mindre en åtgärd för att stoppa matsvinn, även om man också kan göra det för att hjälpa bönderna att kunna ha kvar sin gård och sin verksamhet.

Isabella Lövin berättade att regeringen gett 32 myndigheter i uppdrag att arbeta klimatförebyggande, eftersom torkan visar på riskerna med den globala uppvärmningen. Det är naturligtvis bra. Men det är ändå handling och pengar i handen som behövs för att överleva. Ett styrdokument som kommer om två år eller ännu en utredning kan man inte äta. Om det extrema sommarvädret är det nya normala får vi kanske dock fundera på att göra det framöver. Martina Jarminder