Ask är inte konstruktiv

Det är 40 dagar kvar till valet och då är det begripligt att det mesta som händer får politiska konsekvenser. Jag tycker inte att det är märkligt att oppositionen agerar felfinnare och kritiska granskare när det brinner i våra skogar och människor flyr för sina liv. I en fungerande demokrati måste det finnas en regering och en opposition, och oppositionens uppgift är att kritiskt granska. Däremot blir det märkligt när oppositionen opponerar enbart i syfte att underblåsa missnöje.

Det var precis vad Moderaternas Beatrice Ask gjorde när hon hävdade att regeringen hade valt att satsa på elcyklar istället för på vattenbombplan. Hon kan inte med gott samvete hävda att det är subventionen av elcyklar som har trängt ut finansieringen av vattenbombplan. Särskilt inte då hon själv varken i regeringsställning eller som oppositionspolitiker krävt att Sverige ska införskaffa vattenbombplan. Utspelet handlade uppenbarligen inte om att bidra med konstruktiva förslag i ett för landet och enskilda mycket dramatiskt läge. Det är svårt att se något annat syfte än att hon ville spä på missnöjet i största allmänhet. Det tycker jag är märkligt och beklagligt.

Återigen, i en sund demokrati finns det en livaktig opposition, men det är inte sunt att oppositionen enbart ser som sin roll att agera felfinnare. Alla politiker, även de i opposition, har ett ansvar för landet och dess medborgare. Det betyder, menar jag, att även oppositionen ska agera på ett sätt som bidrar konstruktivt till lösningar på samhällets och enskildas problem.

Beatrice Ask är inte unik. Snarare tycker jag mig ana ett mönster, att allt fler agerar mer som missnöjespolitiker än som problemlösare. Den retoriska konflikten mellan regering och opposition förefaller hårdna. Och jag hävdar inte att det enbart är borgerliga politikers fel. När Socialdemokrater försöker leda i bevis att det var Fredrik Reinfeldts ”öppna-våra-hjärtan”-politik som förvärrade 2015 års flyktingkris, då är det enligt min mening ett uttryck för samma fenomen. Mitt eget parti var förvisso i opposition när politiken liberaliserades, men det betyder inte att Socialdemokraterna saknar ansvar, särskilt inte då vi stod bakom stora delar av den dåvarande regeringens politik.

Jag har en känsla av att det hårdnade tonläget bottnar i en rädsla för att utpräglade missnöjespolitiker ska vinna framgång. Om det är så, ja, då tror jag att man gör sig skyldig till en grov missbedömning. I längden är jag helt övertygad om att väljarna föredrar problemlösare före felfinnare. Den som känner oro för att utpräglade missnöjespartier vinner framgång ska nog akta sig nogsamt för att själv uppträda som en missnöjespolitiker.
Dessutom är det mycket som talar för att den som i dag är i opposition inom en ganska nära framtid får ta ansvar i regeringsställning. Och då är det nog ingen dum tanke att i opposition uppträda på ett sätt som fungerar även efter ett regeringsskifte.
Ytterst handlar det emellertid om politisk moral. För mig är det självklart att ansvaret för landet och medborgarna är viktigare än ansvaret för det egna partiet. Och det gäller alla politiker, utan undantag.

×