Barbara Tuvesson. Foto: Jonas Karlsson/Arkiv

Kävlingemetoden

Ibland lär man sig något nytt, som plötsligt kan förklara en hel kedja med sammanhang.
Kävlinge kartlägger nyanlända som ska läsa svenska för invandrare med samma analysmetod som man använder på dem som saknar svensk gymnasiebehörighet. Läraren Barbara Tuvesson tog initiativet för att öka chansen att SFI-elever redan från början hamnar på rätt studienivå. Den blivande eleven blir dessutom tillfrågad om motivation, vilket också är en betydelsefull faktor i hur snabbt man tar till sig undervisning. Man kan sen placera eleven i en grupp som reflekterar personens faktiska förmåga och inte förmågan de har på pappret. Läraren som ska undervisa eleven får en profil baserad på analysen så att hen vet vad hen kan förvänta sig i mötet med eleven.
Överraskningen här är inte att Kävlinge går längre, utan att inte alla redan gör så här. Tuvesson berättar att man på många ställen gör en enklare utredning, där man inte får samma överblick över elevens språkliga förmåga, utan går efter befintlig bildningsnivå.
Att man nöjer sig med en ytlig utredning kan vara en av förklaringarna till att det går dåligt för SFI-undervisningen på många ställen i landet och att genomströmningen är för låg.
Hur många personer med hög språklig kompetens sitter av lektionstiden i en grupp med för låg undervisningstakt, när de kunnat lära sig mer avancerad svenska och slippa flera år av det utanförskap som dåliga språkkunskaper ger? Hur många sitter och skäms för att det verkar som om de inte kan lära sig svenska, när de skulle behövt börja på en lägre nivå? Det är en mycket viktig integrationsfråga.
Metoden kostar mer, men har gett så bra resultat att Kävlinge ska fortsätta med den. Det kostar samhället betydligt mer om folk misslyckas med SFI och inte får med sig språket som den livsviktiga nyckeln till livet i Sverige. Man kan fråga sig varför det inte är standardförfarande. Det är väl spelat av Kävlinge.

×