För få äldre som ska väljas till riksdagen

Valet närmar sig med stormsteg. Svenska folket får räkna med att överösas med information och propaganda från de politiska partierna i en rad frågor. En som inte blivit särskilt uppmärksammad är åldersfördelningen på riksdagskandidaterna.
Ungefär 25 procent, en fjärdedel, av väljarna är 65-plus. Detta avspeglas dåligt på partiernas kandidatlistor till riksdagsvalet. Endast 16 procent kommer från de äldre väljargrupperna och ännu färre finns på valbara platser. På andra sidan valdagen får vi därför en riksdag som dåligt avspeglar befolkningens sammansättning åldersmässigt.
Är det något problem? Ja det tror jag att det är eftersom äldre har väldigt mycket erfarenheter som politiken borde kunna dra nytta av, inte bara att de är väl insatta i de äldres situation utan att de bär med sig kunskaper från ett långt yrkesliv.

Varför har det blivit på detta viset? Delvis tror jag det beror på att 30- och 40-talisterna – som idag utgör pensionärer – var mycket dominerande i partierna under flera årtionden. Det gjorde att när föryngringen i partierna sattes in hoppades stora delar av 50-talistgenerationen som jag själv tillhör över, de åldersgrupper som nu befinner sig kring 65 år. Möjligen, eller snarare troligen, är det därför vi fått en så stor nedrustning av äldreomsorgen med allt färre platser på äldreboenden och akutplatser på sjukhusen för att tillgodose äldre människors behov av omsorg och vård. De relativt unga beslutsfattarna har stått alltför långt ifrån de äldres verklighet för att inse att politiken varit på väg i fel riktning.

Nu kan ändå läget bli lite bättre än utfallet i partiernas nomineringar. Det är om några av de äldre kandidater som finns på partiernas listor blir inkryssade. Eftersom 65-plusgenerationen utgör en så stor del av väljarkåren kan den faktiskt om den vill se till att riksdagens sammansättning blir åldersmässigt bättre balanserad. Vi människor åldras i en obeveklig process. Något som inte åldras lika snabbt är all den plast som förpackningsindustrin använder sig av.

På senare tid har ett inlägg på Facebook fått mycket stor spridning. En person som snorklat i havet vid Ljusterö hittade på havsbotten en chipspåse som ser närmast ny ut men där datummärkningen visar att bästföredatum var i december 1986, alltså slängdes den för mer än 30 år sedan.

Jag är inte mer miljömedveten än medelsvensson. Däremot förundrar det mig stort hur andra människor utan att bekymra sig slänger skräp omkring sig i stort sett överallt. I parker, på badplatser, i hav och sjöar och längs vägarna är det belamrat med skräp.
Själv kan jag inte ens erinra mig när jag senast slängde något skräp i naturen, kanske gjorde jag det i min ungdom på 1970-talet då jag var mindre förnuftig än idag. Jag är ingen vän av förbud, men plasteländet som vi människor har skapat genom att slänga plastartiklar kan göra det nödvändigt att vi helt enkelt förbjuder sådant som platspåsar, plastbestick och andra plastprodukter av engångskaraktär.

+ All heder åt Kanada som vågat tala klartext om Saudiarabiens fängslande av människorättsaktivister medan andra länder förser mördarregimen med vapen.

Stadskärnorna som alltmer utarmas på affärer när stora köpcentra och näthandeln tar över kunderna.

×