Klimatvarningar och konsekvenser

Vi blev varnade. När värmen bränner gröngräset från marken och skogarna brinner börjar folk fråga sig om inte klimatforskarna som varnat för detta i ett flertal rapporter hade rätt ändå. Som Svenska Dagbladets hållbarhetsreporter Peter Alestig påpekar varnade MSB för exakt det scenario som vi sett under den gångna sommaren redan 2012. Det vann inga popularitetstävlingar, så inga beslutsfattare tog upp det på agendan.

Framöver måste det bli annorlunda. Beslutsfattare som visar sig ha ignorerat trovärdiga klimathot måste ifrågasättas på samma sätt som om de hade struntat i varningar om en skenande statsskuld.

SOM-undersökningen från Göteborgs universitet visar på att väljarna varit genuint oroade över klimatförändringarna under många år, nästan oavsett vad de röstat på. Varför är det givet att ta ”väljarnas oro” på allvar när det gäller migration och invandring, som partierna menar att de gör, men inte kring klimatet?

Att ignorera klimathot kan inte fortsätta vara konsekvenslöst. Allmänheten saknar i de flesta fall kunskap för att avgöra hur allvarligt läget är. Det är därför det är någon annans jobb att göra det. Det är sen beslutsfattarens jobb att lyssna på denna någon annan: experten som förstår vad som pågår. Att ha ignorerat larm om att räddningstjänsten måste få större kapacitet eftersom det fanns risk för just det som hände: en torr, svensk katastrofsommar har fått riktiga, påtagliga konsekvenser. Vilka övriga hot har ignorerats och kommer att orsaka kaos framöver?

Det är obekvämt att ta ord som klimatkatastrof i munnen. Ingen vill vara alarmist. Men det är inte alarmistiskt om det är sant. Det är inte alarmism att säga att det kan gå åt pipan om det finns tydliga tecken på att det kan göra det och analyser av folk som begriper vad jetströmmar gör och kan berätta att EL Nino inte är en förklaring för det som händer just nu. Man borde inte längre vara valbar i framtiden om man inte tar varningarna från klimatexperter på allvar.