The Headlines Jake och Kerry Bomb Malmöfestivalen, Rock Stage, 2016 Foto: Ralph Bretzer
The Headlines är en sällsynt gäst på hemmaplan. ”Vi försöker spela en gång om året i Malmö” säger Jake (tvåa från höger i bild). Näst senaste gången var Malmöfestivalen 2016 (översta bilden).Foto: Patrick Christ

Solen skiner på The Headlines

Den skånska gripen syns på The Headlines skivomslag men det är Tyskland som länge varit bandets starkaste marknad och bandmedlemmarna är spridda över Europa.
På måndag blir det dock hemmaplansspelning på Malmöfestivalen för bandet som vädrar morgonluft för sin typ av poppig punk.

Trots den tidiga låten I’m so bored with the USA skulle en hel våg av amerikanska band, med Rancid i spetsen, anamma The Clashs snärtiga och allsångsvänliga punk i kombination med råheten hos gatpunkband som Sham 69 och Vice Squad. Det är i den traditionen The Headlines arbetar.

Bandet är vid det här laget något av veteraner. De båda vokalisterna Jake Lundtofte och Kerry Bomb bildade bandet i Lund 2005 och första plattan kom två år senare.
– På den tiden hade vi ett annat sound. På de två första skivorna experimenterade vi mera, hade saxofon och mandolin i sättningen och turnerade med The Levellers som vi låg ganska nära musikaliskt på den tiden, säger Jake över Skype från Italien där sångerskan Kerry numera är bosatt.
– Det var Jakes bror som spelade de där instrumenten och han valde att ta en annan väg i livet och slutade i bandet. Då tog vi in vår kompis Peter, som kört turnébussen, på kompgitarr, säger Kerry.
– Du kan ju själv tänka dig om man skulle sätta in en annons och söka efter någon som kan spela saxofon och mandolin, fyller Jake i med ett skratt.

Att det därifrån skulle ta den riktning som det gjorde beskriver de som något som bara blev.
– The Clash har alltid legat mig varmt om hjärtat och ibland känns det som att det inte är något val man gör. Man försöker skriva låtar och så hamnar man där man gör. Det känns ganska naturligt, säger Jake.
Redan tidigt blev det mycket Tyskland för bandet. Första skivan gavs ut av en tysk, man har släppt flera låtar på tyska och gjort åtminstone ett tiotal spelningar per år i vårt södra grannland.
– Jo, det är fler som känner till oss där nere. Det är för att vi varit så flitiga där. Men från och med den senaste skivan, In the end har vi rört oss mot helt andra länder. Vi har varit i Kina och Ryssland och Kanada. Nästa år ska vi åka till Japan. Vi tröttade lite på currywurst och kände mer för det asiatiska köket, säger Jake och skrattar

Kina är ju en hyfsat stor marknad också…
– Det roliga där borta är att de gör en massa bootlegs som man inte har en aning om. Och i Ryssland också. Går man ut på nätet kan man hitta alla våra skivor upplagda på piratsidor. Men för ett band i vår storlek är det bra med all typ av spridning. Man behöver inte dra igång en sådan här Metallica/Napster-rättegång. Det är ganska smickrande att de ens bryr sig.

Att samla bandet till repetitioner är inte helt enkelt idag, med en sångerska i Italien, en basist på Åland, två gitarrister i Malmö och en trummis i Köpenhamn, där bandet också har sin replokal.
– Vi repar nästan aldrig, därför funkar det, säger Kerry. Vi är inte det där bandet som har reptid varje onsdagskväll klockan åtta. Så har vi aldrig hållit på förutom kanske i början. Vi har spelat så himla länge ihop och känner varandra som musiker så väl att vi i princip bara repar inför en större turné eller ett skivsläpp.

Spelningar på hemmaplan i Malmö blir det inte heller så ofta. De senaste var på Malmöfestivalen 2016 och på Folk å rock i julas.
– Vi försöker spela en gång om året i Malmö. Då blir det bäst uppslutning, känns det som. Det är inte bra att tjata ut det för mycket heller, säger Jake.
– Man känner sig mycket mer avslappnad när man spelar här för att man vet att det är så många kamrater i publiken.
– Vi har ju spelat länge och mycket, säger Kerry. Ändå känns det som att bekanta inte riktigt vet vad vi håller på med. Vi har haft det lite svårt på hemmaplan och aldrig riktigt varit accepterade som ett punkband. Folk har varit lite snobbiga och tyckt att vi varit för poppiga. Då känns det extra roligt att komma hem och bevisa att man är ett bra band.

Enligt Jake räknas The Headlines in i samma typ av punk som poppunkare som Sum 41 och Green Day som trots, eller kanske tack vare, en stor lyssnarskara ändå inte alltid ses med blida ögon inom punksvängen.
– Den får alltid kämpa för att tas på allvar för att den låter ganska glatt, rent musikaliskt, säger han.
– Tack och lov har klimatet ändrats i Sverige, säger Kerry. Det har tagit en annan riktining med band som Lastkaj 14. Det här klassiska som är lite mer catchy har plötsligt blivit populärt.
– Vi har hållt på så länge att vi kan se de här cyklerna som det går i och just nu känns det som solen skiner på oss mer än någonsin, säger Jake. Det gäller bara att gneta på så …

×