Christensens förarbete fascinerar

Den danska poeten Inger Christensen lämnade före sin död 2009 in sitt personliga arkiv till Köpenhamns Kungliga bibliotek. I arkivet fanns opublicerade dikter, ofärdiga romaner, skisser, tal, artiklar och andra anteckningar.

Materialet i boken ligger mycket nära skrivarbetets vardag. Skrivandet är ett arbete som består av försök, skisser, omtagningar, vidareutvecklingar. I en kort essä om kvinnor och litteratur, författad 1977, berör hon explicit ämnet. Timmar räknas (8 timmars samvaro med sonen, 7 timmar arbete, 9 timmar till sömn och så vidare) och dagen delas upp i arbetsuppgifter.

Jag bläddrar fram till det ofullbordade projektet Paris par arrondissement från 1972 för att läsa om dess fascinerande men svårtolkade förberedelser. Christensen tar fasta på den spiralform som ordnar Paris tjugo stadsdelar. Tjugo berättare markeras på en tecknad karta – de befinner sig alla på gränserna mellan de olika stadsdelarna.

I ett annat avsnitt följer jag med stort intresse Christensens arbete med ett av hennes mest berömda verk, Alfabet från 1981. Jag läser ordlistor i alfabetisk ordning, tidiga versioner av dikter och avancerade uträkningar över det system som konstituerar Alfabet och som hon blev så berömd för.

I verden ønsker at se sig selv härskar processen, det ofärdiga och osorterade. Boken bildar därmed en oväntat intressant kontrast till den systematik och noggranna ordning som blev hennes kännetecken. Jag tror inte att Christensen kommer finna nya läsare med tillgängliggörandet av arkivmaterialet.