Musikälskare med underfundig humor

Mikael Hanström, Sjöbo, har hastigt avlidit . Han skulle ha fyllt 54 år den 20 augusti. Närmast anhöriga är föräldrarna Asta och Evert och syskonen med familjer.

Mikael ”Micke” Hanström utbildade sig till verkstadstekniker och arbetade i unga år på Trelleborgs gummi i Sjöbo.

Han skiftade karriär några gånger, arbetade som tryckare på Nordvalls tryckeri, tog tjänst som musiklärare, sökte sig till kommunala musikskolan, där han var en engagerad och omtyckt gitarrlärare och därefter jobbade han som busschaufför på Skånetrafiken.

Här var han uppskattad av ledning, kollegor och resenärer. Han skötte sitt jobb klanderfritt, såg chaufförsrollen som ett serviceyrke och hade alltid ett vänligt ord till passagerarna.

Han hade en underfundig humor, tyckte om att vrida och vända på ord och hittade klurigheter i vardagen, ”det skämtar man inte om”, men det var just det han gjorde.

Micke tyckte mycket om att resa. Han pratade gärna om sina besök i Australien och Skottland, roadtrippen i USA och resan till England i somras. Turistmålen var ok att besöka, men framför allt var det möten med människor som fascinerade honom.

Under vintrarna var han en hängiven skidåkare och åkte gärna utför, både i Sverige och hos kusinen med familj i Schweiz. Skidintresset började i tonåren, då familjen åkte skidor i Geilo, Idre med flera vinterorter.

Men framför allt är det musiken som har präglat Mickes liv. Redan i tioårsåldern var han en god lyssnare och spelade in musik på kassettbandspelaren hemma.

När han var 13 år, fick han höra en kusin spela gitarr och krävde att få en egen. Pappa Evert fick vackert köra till Höör och inhandla en akustisk gitarr till sonen.

Micke har under årens lopp bytt ut och byggt upp en ansenlig samling gitarrer, både akustiska och elförstärkta. Likt Bryan May i gruppen Queen, experimenterade han med elektroniken för att få fram ett speciellt ljud till ett komp eller solo.

Intresset gjorde, att han även blev en noggrann ljudtekniker, då han spelade in egen musik eller letade efter den bästa ljudbilden på en spelning inför publik.

Utöver gitarr, spelade han även elbas, klaviatur och munspel. Dessutom hade han en mycket bra sångröst.

Redan på högstadiet var Micke en ambitiös och engagerad gitarrist. Han övade flitigt hemma i föräldravillans källare och dit sökte sig även kamraterna. Stundtals kunde det vara ett 20-tal ungdomar där, som spelade, sjöng och umgicks.

Det var rena fritidsgården, men uppskattat av föräldrarna, då de visste var ungdomarna höll hus. Till slut var det så många som spelade, att de delade upp sig i två band.

Främst var det hårdrock som gällde.

Mickes gitarrspel gjorde, att han svarade på en annons, där gruppen Perikles sökte en gitarrist. I mitten av 80-talet turnerade Micke med bandet land och rike runt.

Då skaffade han även körkort för buss, vilket han hade nytta av senare i livet.

Efter åren med Perikles, har Micke varvat olika musikstilar i ett flertal band och gruppkonstellationer.

Han kunde ha platsat på de stora scenerna, men valde det lilla formatet, där kamratskapet var viktigt.

Han var hängiven hårdrocken, men spelade också blues, covers på pop- och rocklåtar, jazz och soul, växlade till country, men skapade också egen musik, jazzrock eller folkmusik i sjutakt.

Han kunde sitta och lyssna på Paganinis klassiska violinspel, för att sedan plagiera det på gitarr – bara för att se om det gick.

Efter tappad musikalisk inspiration i våras, fick Micke ny energi under sommaren.

Ett av de tidigare kompisgängen ville börja öva in lite låtar, basisten behövde en elbas och Micke hittade samtidigt en ny gitarr, ännu en Fender telecaster. Han hade idéer till några egna låtar, som han ville spela in i höst.

Den 20 juli hade han suttit och övat på sin nya gitarr, gjorde sig klar för att köra till arbetet, men kom aldrig iväg. Micke avled i sitt hem av en hjärnblödning.

Saknaden är stor. Tankarna går till föräldrarna Asta och Evert och syskonen med familjer.