Tavlornas motiv finns inte fysiskt

Man skulle jobba en vecka i sträck och sedan måla i två; då blir det inte så mycket flängande fram och tillbaka, funderar Lars Ørskov.

- Varje gång jag kommer hem till skogen igen, tar det tid att komma igång med måleriet. Första dagen sitter jag mest och tittar, säger han och skrattar lite.

I 30 år bodde hette bostadsorten Köpenhamn – en storstad med hög puls. Visst trivdes han, men när de båda sönerna växt upp och kunde stå på egna ben kände han också att det var dags att byta tempo. Han saknade naturen och kollade efter hus i närheten av Vallåsen, eftersom snowboard är ett stort intresse. I Yttre Gällareböke, i gränstrakterna mellan Småland och Halland, blev det napp.

- Jag bor så billigt nu. Man behöver inte alls lika stor inkomst som i Danmark för att klara sig. Därför får jag mycket mer tid över till att måla, säger Lars Ørskov.

- Men visst måste jag fortfarande försörja mig.

Därför befinner han sig i Danmark två dagar i veckan och verkar där som lärare i kreativa ämnen på en skola - eller daglig verksamhet som man skulle kunna benämna det - för unga vuxna med olika funktionsnedsättningar. Samtidigt passar han på att träffa barn och barnbarn.

Samtidigt som Lars Ørskov skulle må väl av att koncentrera sina båda sysselsättningar på ett effektivare sätt, menar han att det ändå blir en hel del tid över till det han älskar mest: att måla.

Konsten har alltid funnits i hans liv, men det var musiken som en gång fick honom att flytta från danska landsbygden till Köpenhamn och försörja sig som saxofonspelare.

En allvarlig bilolycka med efterföljande rörelsesvårigheter och svåra nervsmärtor satte emellertid stopp för den karriären. Efter en hård kamp mot smärtan, med många mörka tankar, samlade Lars ihop sig själv och satte sig på Glyptoteket i Köpenhamn.

Under halvannat års tid övade han på att avbilda den franske bildhuggaren Auguste Rodins skulpturer, vilket resulterade i blyertsskisser med närmast fotografisk exakthet.

- Jag ritade och ritade, i sex timmar varje dag, och tränade på att se.

Därefter fick hans yrkesliv ny inriktning. Att måla tavlor i kombination med att jobba som lärare fungerar bra, trots att skadorna gör sig påminda dagligen. Ända sedan olyckan har Lars provat olika tillvägagångssätt för att leva med plågorna. Tålmodigt har han givit varje behandling lång tid för invänta eventuella resultat.

- Skolmedicinen funkade inte. Inte heller alternativmedicinen. Så jag tänkte: jag gör det väl själv i stället, säger han.

- Allt man är med om, både stora och små trauman, sätter spår, och man behöver så att säga hjärntvätta sig själv genom olika metoder och börja tänka på annat sätt. Jag ser allt som en process och vet att det tar tid – kanske lika lång tid som det tagit mig att forma de andra tankarna.

Målandet hjälper till att mota bort jobbiga tankar liksom tennis som, förutom att hålla kroppen i trim, gör det svårt att tänka på annat än spelet.

- Det kräver full fokus.

En händelse som Lars tror präglat honom djupt är en nära döden-upplevelse han hade efter en festkväll i vuxen ålder.

- Det var ett utomkroppsligt fenomen, inte otäckt alls, bara fridfullt, men jag räddades tillbaka till livet av tanken på mina barn.

Hans tavlor innehåller en sorts mjuka former - figurer – utan för betraktaren synliga anletsdrag, och han menar att det är svårt att förklara dem på ett konkret sätt.

- De har funnits med sedan jag var barn. Efter min nära döden-upplevelse blev det tydligt att den verklighet jag försöker måla inte finns rent fysiskt. Man skulle kunna kalla dem själar eller existenser som bär på olika känslor eller uttryck.

Genom åren har Lars haft ett flertal samarbeten med gallerier i bland annat Köpenhamn och Istanbul. De finanskriser som skakat världen har dock påverkat försäljningen negativt; konst och utsmyckningar är det första folk drar in på när plånboken blir mindre, berättar han. Men tavlorna finns fortfarande ute till försäljning, liksom ett slags mobiler i glada färger som han tidigare tillverkat och som nu rönt ny uppmärksamhet i bland annat Ryssland och Kanada, där man uppskattar skandinavisk design.

Under sommaren ställer Lars Ørskov ut på Galleri Kvarnen i Kornhult. Ägarna har iordningställt en gammal källare med nakna stenväggar, som kontrasterar mot konstnärens färgmättade tavlor. Även i entréplan, där man inrett en biosalong med mjuka röda fåtöljer, hänger de runda figurerna.

Det ligger mycket arbete bakom varje alster.

- Jag har alltid ungefär 30 tavlor på gång samtidigt. Först målar jag med jättestor entusiasm några dagar, sedan blir jag blind för just det motivet och börjar på något annat. Sammanlagt tar det kanske 500 timmar att färdigställa varje tavla, säger Lars Ørskov.