Lotta Alvin är violinist och initiativtagare till nystartade Kvinnoorkestern. Foto: Gunilla Wedding
Kvinnor orkester träffades och repeterade för första gången i veckan. Översta raden från vänster: Eva Lundgren, Siri Skansberger, Caroline Karpinska, Maria Bergström, Julia-Caroline Witte och Gerda Holmquist. Undre raden från vänster: Hanna Blomberg, Anna Svensson, Elina Nygren, Clara Ljungkvist, Mikaela Brorsson och Lotta Alvin.Foto: Mario Ochoa/Edvin Lorinius

Kvinnoorkestern tar plats på scen

En plattform för kvinnliga klassiska musiker. En kammarorkester med en repertoar som riktar rampljuset mot kvinnliga tonsättare. I veckan träffades den nystartade Kvinnoorkestern i Malmö för första gången för att repetera och spela in en trailer.
– Kvinnoorkestern ska bli en etablerad del av Sveriges kulturliv och den ska finnas kvar tills folk kan rabbla lika många kvinnliga som manliga tonsättare, säger initiativtagaren och violinisten Lotta Alvin.

Lotta Alvin har spelat violin sedan hon var nio år och vetat ända sedan hon gick estetiska programmet på Spyken i Lund att hon vill satsa på en karriär som klassisk musiker. Sedan dess har hon gått flera utbildningar inom området – senast musikhögskolan i Malmö och i Rio de Janeiro.
– Inom den klassiska musiken har det traditionellt varit mycket fokus på manliga tonsättare och inte lika mycket på kvinnliga, konstaterar hon. Detta trots att det finns många fantastiska kvinnliga tonsättare och har kommit fler och fler de senaste tvåhundra åren. Kvinnors musik har tenderat att hamna i skymundan i musikhistorien, och även om de var prisade och erkända under sin livstid så glöms de ofta bort sedan. I dag är de mest spelade tonsättarna inom svensk nutida konstmusik kvinnor som till exempel Karin Rehnqvist, Andrea Tarrodi och Britta Byström. Men vilken plats i musikhistorien kommer de tillskrivas om 200 år?

En vilja att påverka och att förändra synen på kvinnliga tonsättare och musiker inom den klassiska musiken gav upphov till idén om Kvinnoorkestern. Lotta Alvin kontaktade violinisten och dirigenten Mikaela Brorsson och tillsammans har de arbetat vidare med idén, där de bland annat haft liknande rörelser inom andra genrer som förebilder.
– Vi inspirerades mycket av det feministiska serieskaparnätverket Dotterbolaget här i Malmö till exempel, förklarar Lotta Alvin. Naturligtvis är syftet att spela kvinnors musik och att sätta kvinnliga tonsättares musik i rampljuset men vi vill också att Kvinnoorkestern ska fungera som plattform för professionella musiker inom den klassiska genren där vi ska kunna nätverka, stötta varandra och hjälpas åt i en värld som kan vara väldigt konkurrensinriktad. Liknande forum finns inom andra område i musiken, till exempel för tonsättare, och improvisationsmusiker och det är fantastiskt.

I Kvinnoorkestern har Lotta Alvin och Mikaela Brorsson samlat professionella kvinnliga musiker från södra Sverige och här finns bland annat medlemmarna i Vindla String Quartet och violinisterna i Minervakvartetten och Trio Wolski.
Denna vecka sammanstrålar alla nuvarande medlemmarna – totalt tio stråkmusiker, en pianist och en dirigent – live för allra första gången. Under två kvällar ska de repetera och spela in en trailer i Heliga trefaldighetskyrkan i Malmö. När jag träffar Lotta Alvin har hon redan första kvällen bakom sig.
– Det var jätteroligt och festligt att träffas och verkligen känna att vi förverkligade den här idén, säger hon med ett stort leende.

Trailern som spelas in är tänkt att användas som promotion för Kvinnoorkestern och för att presentera det program för den kommande säsongen som de har satt ihop. Det består av bland annat verk av kompositörerna Amy Beach och Grazyna Bacewicz.
– Amy Beach är en amerikansk tonsättare från senromantiken och Grazyna Bacewicz är en modern tonsättare från Polen och vi har valt dem för att de kontrasterar varandra så mycket, berättar Lotta Alvin. Traditionellt sett har kvinnliga tonsättare ofta skrivit för salongen, alltså kammarmusik i mindre sättningar som gör sig fint i hemmet. De har sällan uppmuntrats att skriva storskaligt. Amy Beach var den första kvinnan i USA som gjorde det och som framförde ett stort symfoniorkesterverk.
– Vårt mål är att ge kvinnors musik det utrymme den förtjänar. Vi tror att det kommer att vara intressant att gå och höra Kvinnoorkestern spela Beach och Bacewicz av samma anledning som det är intressant att gå och lyssna på musik av Stravinsky, fortsätter hon. Det är helt enkelt musik av högsta klass och vi vill ge den plats på scen.

Tanken med Kvinnoorkestern är också att den nuvarande sättningen mycket väl kan förändras när programmet förändras.
– Vi vill till exempel kunna ta in blås, arbeta med musik från olika epoker och vi vill vara genreöverskridande, gärna med kvinnliga skapare inom till exempel dans eller teater. Och så vill vi gärna samarbeta med nutida tonsättare och lokala tonsättare.

Var tror du att ni befinner er om fem år?
– Då hoppas jag att vi är ute på en världsturné och att vi samarbetar med kvinnliga musiker och tonsättare i andra delar av världen.

×