Maria Naidu i Labyrint som hade urpremiär i Unga Teaterns Studion på fredagen. foto: Emmalisa pauly
Figurerna i videoprojektionen på scenväggarna svävar, sjunker, sväller och försvinner i samklang med resten av verket skriver tidningens recensent. Foto: Wang Soderstrom

En scenlabyrint för alla åldrar

Scen/recension

SCEN
Labyrint
Scen: Unga Teaterns Studion
Manus: Felicia Mulinari
Regi och manus: Saga Gärde Scenografi, kostym och animationer: Wang & Söderström Musik och ljuddesign: David Gülich
Ljus: Sven-Erik Andersson
Mask: Siv Nyholm
I rollerna: Maria Naidu, samt Yamina Jebril och Isabel Rayo Planella (röster). Rekommenderas från fem år
Urpremiär fredag 24/8

Hur säger man adjö? Hur säger man adjö för sista gången?
De här frågorna inleder barnföreställningen Labyrint som hade urpremiär på Unga Teaterns Studio i Malmö på fredagen. Labyrint är en poetisk, vacker, sorglig och kärleksfull föreställning där skådespel, koreografi, videoprojektioner och musik samverkar på ett både annorlunda och övertygande sätt med Malmöpoeten Felicia Mulinaris poetiska text.

Som bas i texten finns en berättelsen om tre generationer – en mormor, en mamma och en liten dotter. Mamman har en gång, av politiska skäl, tvingats fly från sitt hemland. Tiden har gått och hon har skapat ett nytt liv i ett nytt land med dottern. I det gamla landet finns mormor kvar och nu har mormor inte mycket tid kvar, hon ska snart dö.
Det är mamman, som spelas av skådespelaren och dansaren Maria Naidu, som ställer frågorna i inledningen. Hon är ensam på scen men mormodern och dottern finns med henne i form av röster (Yamina Jebril och Isabel Rayo Planella) som pratar med henne, med varandra och berättar både ur minnet och i nuet.

På scenen rör sig mamman i en labyrint av sina minnen och av de komplicerade känslorna kring hur man säger adjö till någon som man dessutom tagit adjö av för länge sedan också.
I labyrintens mitt någonstans finns mormor. ”Jag snurrar för att minnas hur allt varit men nu är jag trött, nu vill jag dö”, säger hon.
Labyrinten projiceras rent faktiskt på de tre vita väggarna som omger scenen och där växer en värld av ljus, rum, väggar och märkliga Mirólika figurer fram. Figurerna är små och stora, blanka och pastellfärgade och de svävar, smälter ihop, sväller, försvinner och återkommer – hela tiden i samklang med texten och musiken.
Felicia Mulinaris text är ett ljuvligt diktverk sammanvävt av de tre generationernas röster. Det är så väl abstrakt som exakt, stundtals roligt men också sorgligt och ifrågasättande. Och tröstande.

Maria Naidu rör sig mycket på scenen, mot labyrinten, in i den, från den, hon sitter på en stol och hon ramlar av stolen. Samtidigt är hon också hela tiden i kontakt med publiken som sitter på en mjuk, varmt klarorange ryamatta mitt emot scenen.
Labyrint riktar sig till en publik från fem år och det är också de yngsta i publiken som sitter längst fram på mattan medan vi vuxna håller oss i bakgrunden.
Till en början är jag tveksam. Är det här verkligen en föreställning för så pass små barn? Hur hanterar man de svåra frågorna kring döden, kring att aldrig ses mer och hela det poetiska sammanhanget? Mot slutet där vi alla kan blir delaktiga i en tröstrik ceremoni är tveksamheten helt bortblåst.
Labyrint är en föreställning för femåringarna men också lika mycket för mig och alla andra åldrar. Den rör sig fritt mellan ålder och mellan uttryckssätt och tar sig in hos oss på olika sätt.
Någon fastnar i den märkliga världen som projiceras på väggarna, någon i den starka texten, någon annan i Maria Naidus vilsenhet som mamman och någon i helheten som regissören Saga Gärde satt samman på ett så imponerande sätt.

Och hur tar man då egentligen adjö? Ett slags svar finns faktiskt här också. Man kan leta i labyrinten. Eller möjligen i sig själv. Eller i textrader som: ”Det enda som flyger högre än drakar är mormödrar.”

SCEN
Labyrint
Scen: Unga Teaterns Studion
Manus: Felicia Mulinari
Regi och manus: Saga Gärde Scenografi, kostym och animationer: Wang & Söderström Musik och ljuddesign: David Gülich
Ljus: Sven-Erik Andersson
Mask: Siv Nyholm
I rollerna: Maria Naidu, samt Yamina Jebril och Isabel Rayo Planella (röster). Rekommenderas från fem år
Urpremiär fredag 24/8

×