Ali Abbasi regisserade Gräns som blir Sveriges kandidat till Oscarsgalan nästa år. Eva Melander spelar huvudrollen som Tina, en inte riktigt mänsklig kvinna som arbetar som tullare och kan lukta sig till smuggelgods.Foto: Pontus Lundahl / TT
Pressbild

Trollfilm Sveriges Oscarsbidrag

En finstämd kärlekshistoria mellan två troll, efter en novell av skräckmästaren John Ajvide Lindqvist, är årets svenska bidrag till Oscarskampen.
– Jag blir väldigt glad. Det är som att jag fått extra godis och mitt blodsocker får en topp men jag tycker att det kan vara lite jobbigt om man ser på kultur som ett fotbolls-VM, säger Ali Abbasi som regisserat filmen Gräns som har premiär nu på fredag.

Nomineringen för filmen Gräns kommer inte helt från ingenstans. Under Cannesfestivalen i våras vann filmen det prestigefyllda priset Un Certain Regard. Ändå tänkte Ali Abbasi att en film om troll kanske inte var den som skulle bli vald att tävla för Sverige om världens mest prestigefyllda filmpris.
– Jag hoppades så klart att vi skulle få nomineringen men när man talar om en Oscarsfilm så vet ju folk vad det är och det här är inte en Oscarsfilm på det viset.

Gräns handlar om Tina som arbetar som tullkvinna med en nästan övernaturlig förmåga att lukta sig till smuggelgods. När hon möter Vore, som liksom henne själv ser annorlunda ut och beter sig annorlunda, inleds en kärleksaffär och det står snart klart att de båda kanske inte är riktigt mänskliga. Berättelsen är hämtad ur en novell av John Ajvide Lindqvist.
Som för så många började Ali Abbasis resa med Ajvide Lindqvists litterära universum med Låt den rätte komma in. Han fascinerades av hur det under en skenbart enkel populärlitterär yta dolde sig så mycket mer.
– Det jag tycker är fint med John är att man får en känsla att det är någon som en själv, som varken är klokare, mer intelligent eller coolare än dig men som har hittat några sanningar om livet som han ska berätta för dig på ett vänligt sätt. Allegorierna känns inte påklistrade utan är lite som hos HC Andersen, som jag anser är en av de största genierna i skandinavisk litteratur. Andersen hittar de där rena metaforerna som jag tycker att John kan göra när han är som allra bäst: metaforen för att vara utanför, för att vara beroende av någon, av att vara i gränslandet mellan identiteter.

Vad tycker du att berättelsen i Gräns vill säga om vårt samhälle som vi lever i idag?
– Det finns ju vissa teman som jag tror att både John och jag är intresserade av: Vem är jag som människa? Det handlar om något slags problematisering av sexualiteten som är en stor del av identitetssökandet. För mig finns det en extra dimension i att jag inte känner att identiteten är något fast. Därför är jag inte heller så superförtjust i identitetspolitik som jag tycker att kan vara reducerande och exkluderande; att du som brun människa är väldigt tvingad av din härkomst. Jag har mycket mer gemensamt med en medelklassnubbe i Gävle än med en iranier som jobbar på en gård på Irans landsbygd.

De vackra naturbilderna i Gräns är filmade omkring Göteborg. Från början var tanken att filma i Tivedens nationalpark som är ännu mer spektakulär och vild men för Abbasi föll valet på Västra Götalandsskogarna just för att de inte har känslan av sagoskog.
– Det är vackert och fint men det är inte som att vi är på något konstigt, udda ställe. Tina har ett speciellt förhållande till naturen, inte för att naturen är speciell utan för att hon är speciell.

Såväl Eva Melander, som spelar Tina, som Eero Milonoff, som spelar Vore, står knappt att känna igen i filmen. De bär båda tjocka silikonmasker som förställer deras ansikten. För en skådespelare, vars främsta verktyg är just ansiktet, är det naturligtvis hindrande.
– När de får på sig de där silikonlagren är det som att spela tennis med ena armen bunden bakom ryggen. Samtidigt är det som att den frigör något. När du har en mask på är det som du kan låta vissa saker släppas fria på samma sätt. Det både hämmar och frigör dem.
– För min del tänkte jag inte på att de bar mask efter ett par dagar. Jag såg aldrig Eva och Eero utan smink. De var tvungna att komma flera timmar i förväg till sminket och gick sedan till inspelningsplatsen när de var klara.

Troll har de inte riktigt samma glamourösa stämpel över sig som zombies och vampyrer.
– Inte förrän nu. We’re gonna make trolls great again! säger Ali Abbasi med ett skratt,
– Jag var verkligen inte säker på att det skulle funka. Jag har aldrig känt mig så ute på hal is förut. Det här är väldigt djupt rotat i den svenska folkloren och jag kan inte påstå att jag vet allt om svensk kultur. Att då komma med den här utanförblicken och göra något med det här som är specifikt skandinaviskt kändes lite läskigt. Jag bestämde mig för att inte oroa mig för det. Jag tänkte inte på det som en mytologi eller kontinuitet som ska byggas vidare på. Det kanske också är fördelen med att det inte är så använt.

Ali Abassi föddes i Teheran 1981 och kom till Sverige 2002 för att studera till arkitekt. Han har också läst på danska filmskolan och han långfilmsdebuterade med den danska skräckfilmen Shelley som är inspelad i Skåne. Han säger sig inte riktigt kunna jämföra hur det är att göra film i Danmark jämfört med i Sverige, för det är filmerna för olika i sin tillblivelse.
– Men jag tycker att det helt klart finns en större talangpool av skådespelare i Sverige som jag tycker är spännande. Vi har starkare teatertradition och det är fortfarande där man blir tränad, där man över sig och blir bättre. Folk är mer dedikerade och tar det mer seriöst. Inte för att skådespelarna är dåliga i Danmark men jag hade ju hört omvänt, att danska skådespelare är så bra och att svenska skådespelare brukar spela över. Det stämmer ju inte. Om det är någon som gör ett dåligt jobb är det vi regissörer.

×