Filip Mårtensson rensar bort klasar som inte har vuxit eller mognat som de ska. Foto: Jakob Hydén
I vineriet pågår buteljeringen för fullt. Foto: Jakob Hydén
Foto: Jakob Hydén
Det närmar sig skörd och druvklasarna hänger tunga från sina grenar. Foto: Jakob Hydén
Till gården i Flädie utanför Lund kommer vinintresserade besökare både från Sverige och övriga världen. Foto: Jakob Hydén
Camilla Olsson, vd på Flädie Mat och Vingård. Foto: Jakob Hydén
Murat ”Murre” Sofrakis, Skånes egen vinguru, har jobbat med Flädie vingård från starten. Foto: Jakob Hydén

Vinet i Flädie frodas i Medelhavsvärmen

På landet Flädie Mat och Vingård går i väntans tider. Det är snart dags att plocka druvorna i vinodlingen och de många soltimmarna gör att årets skörd förväntas bli rekordstor.
– I år är tung lerjord rena guldet. På andra ställen är det problem, men här ser man inte att det är torka, konstaterar svenske vingurun Murat ”Murre” Sofrakis.

Satsningen på gårdshotellet med konferensanläggning, restaurang och catering startades 2003 av Nils Bertil Hansson. 2008 tog hans son Martin Rosvall Hansson över och det var han som något år innan dess drog i gång vinodlingen.
– För att våga göra det krävs att man är entreprenör och att man har ett personligt intresse. Och det passar på Martin. Han är utbildad sommelier och han tog kontakt med ”Murre” som driver Vingården i Klagshamn, berättar Camilla Olsson, vd på Flädie Mat och Vingård.

I dag har man 9 500 vinstockar på 2,5 hektar. Druvsorterna man odlar är Solaris och Phönix som ger vitt vin och mousserande och Cabernet Cortis och Rondo som ger rosé och rött vin. Dessutom producerar gården ett sött dessertvin.
– Vi har tio bikupor också som hjälper till. Det gör att vi kan sälja egen honung och det är också roligt, säger Camilla Olsson.
Totalt blir det sju olika viner. De produceras inte samtidigt utan man låter säsongen avgöra vad man ska satsa på. Vad det blir i år vet man inte förrän efter skörden.

– Det är en lång säsong som pågår från beskärningen i februari fram tills att vinet är plockat och sorterat i kyltankar.
Säsongen 2016 var bra, då blev skörden 17 ton. Förra året var sämre, men i år räknar man med att skörda minst 17 ton.
– Alla pratar väder och vind i år. Det är klart att temperaturskillnaden är positiv för en vinodling. Men det är svårt att säga att det finns några vinnare i det långa loppet på klimatförändringen.
Vingården ligger bra där havsbrisen kan blåsa in över sluttningen. Inne i odlingen är man helt omsluten av stora gröna blad. Men på änden av varje rad med stockar lyser röda och vita klätterrosor. Rosorna fyller två funktioner. För det första går eventuell ohyra på rosorna först innan de går på vinet. För det andra ser det vackert ut. På gården arrangeras många bröllop och brudparen vill gärna fotograferas vid rosorna.
Vad gör ni när ni får ohyra?
– Vi har mest problem med getingar som sticker hål på druvorna för att äta på dem. Så för att fånga dem sätter vi ut marmeladfällor. Vi följer en ekologisk odlingsprincip, men vi får inte kalla oss ekologiska för marken har inte legat obrukad tillräckligt länge. Getingar äter allt sött till skillnad från bin som bara äter nektar. Så med fällorna fångar vi getingarna, men inte bina.

Det finns i dag en hel del vingårdar i Skåne, men inte så många som man kan bo på. Camilla Olsson berättar att många turister blir överraskade när de får lära sig det.
– Det som gör oss unika är att vi är en vingård som också erbjuder övernattning på vårt gårdshotell och att vi har en restaurang. Man märker vilken potential denna typ av anläggning har som turistattraktion och så mycket vi har att jobba med, säger Camilla Olsson.

Hon tycker dock att det är synd att de inte har möjligheten att sälja sitt eget vin på gården. Det hade gett goda intäkter och gjort att man kunnat bygga sitt varumärke ytterligare.
– Nu under högsäsong så får vi tio–tolv förfrågningar varje dag. Fransmän och tyskar som varit här på vinprovningen eller druckit något av våra viner i restaurangen tycker att det är jättekonstigt att de inte får köpa vårt vin. Jag hänvisar dem till systembolaget i Lomma, men det händer ju aldrig att någon letar sig dit, säger Camilla Olsson och fortsätter:

– Vi har en otroligt fin dryckesindustri i Skåne och tillät man gårdsförsäljning skulle det ge många arbetstillfällen och skatteintäkter. Jag ser många plus i den ekvationen, men jag vet att det är en infekterad debatt. Jag tycker att man skulle se det som en näringslivsfråga i stället för en folkhälsofråga.
Ett stenkast från vinodlingen ligger vineriet. Där håller man just nu på att buteljera flaskor. På en dag hinner fyra personer med 2 500 flaskor.
– När vi hade vår första kommersiella skörd 2010 körde vi den till Åhus, men efter något år blev vi för stora för dem och fick bygga eget. Vi har en kapacitet på 35 ton, vilket gör att vi kan ta emot andra, säger Camilla Olsson.
Branschen har vuxit fram av människor som liksom Martin Rosvall Hansson eller Murat ”Murre” Sofrakis vågat att testa och prova nytt och som är beredda att ge varandra en hjälpande hand. De dyra investeringarna gör exempelvis att man hyr utrustning av varandra.

– När vi började producera mousserande vin ville vi göra allt för hand enligt den traditionella champagnemetoden. Men det med livet som insats! Man fick ha cykelhjälm på huvudet för korkarna. Det är ett sådant otroligt tryck i flaskorna. Nu kör vi våra flaskor med mousserande vin till Bengt Åkesson på Skepparps Vingård – så vi slipper hjälmarna på huvudet, skrattar Camilla Olsson.
Nu ser hon fram emot skörden som ser ut att bli i slutet av augusti. Ett par veckor tidigare än vanligt.
– Skörden är roligast! Det är långa dagar med mycket folk här och traktorer som kör fram och tillbaka. Då är det en enorm aktivitet här.

×