Tidigare riksdagsledamoten och landshövdingen i Kristianstads län, Einar Larssons, blev 93 år gammal. Foto: Stefan Olofson

Miljöfrågorna låg honom varmt om hjärtat

Vår tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet och landshövding i Kristianstads län, Einar Larsson, i Borrby har avlidit i en ålder av 93 år.
Vi i Centerpartiet, hans närmaste och många andra har sorg över Einar Larssons bortgång. Men glädjen finns kvar över våra möten med honom och tacksamheten för allt vad han uträttat för oss och samhället.

I sina tre utgåvor av böckerna Russin ur min kaka, varav den sista kom ut så sent som i sommar, har Einar beskrivit egenupplevda händelser från hembygden på Österlen från 1930-talet och fram till FN:s säkerhetsråds besök på Backåkra i april 2018.
Einar hade glädjen att vara klar i tanken ända till livets slut. Det är få förunnat att ha upplevt och fått gjort så mycket under sitt liv som Einar fick. Dessutom kunde han glädja oss andra genom att berätta och skriva om det.
Redan i ungdomsåren engagerade han sig i Svenska landsbygdens ungdomsförbund, SLU, för att förbättra levnadsvillkoren för de som bodde på landsbygden.
När han kom in i riksdagen 1960 hade han redan varit politiskt aktiv i sin hemkommun och i landstinget. I landstinget var han redan som ung politiker ordförande i direktionen för Simrishamns sjukhus.

När Centerdistriktet i Skåne under 60-talet delades i två distrikt blev Einar Larsson den förste ordföranden för partidistriktet i Kristianstads län.
Under många år kunde vi i distriktsstyrelsen och på våra distriktsstämmor tillsammans diskutera viktiga samhällsfrågor varvat med Einars ofta skämtsamma berättelser om vad han hört och varit med om i och utanför politiken.
I riksdagen blev Einar Larsson med sin jordbruksbakgrund och sina goda kontakter inom lantbrukets organisationer en ledande talesperson för Centerpartiet i jordbruks- och landsbygdsfrågor.
Hans skicklighet som talare och debattör gjorde honom uppskattad inom partiet och fruktad av de socialdemokratiska regeringarnas företrädare i och utanför riksdagen.

Under sina 25 år som riksdagsledamot, 1960 till 1985, fick Einar Larsson många uppdrag inom och utanför riksdagen.
Han företrädde Sverige både i Europarådet och i Förenta Nationerna i New York. Där kom hans goda språkkunskaper, debattskicklighet och förmåga att lätt få kontakter väl till pass.
Men han förlorade inte markkontakten för även jordbruket hemma på Larsbo i Borrby skulle skötas. En närhet till jordbrukets verklighet som var viktig i kontakten med partimedlemmar och lantbrukets företrädare vid otaliga möten runt om i landet.

Einar Larsson blev landets förste politiker som i riksdagen använde ordet miljö. Idag framstår det som märkligt att ingen i riksdagen före 1962 hade använt ordet miljö i ett politiskt sammanhang. Det var i en riksdagsmotion 1962, som Einar, inspirerad av forskaren Lennart Levi, senare professor i miljömedicin, tog upp den psykosociala arbetsmiljöns betydelse för människors hälsa.
Motionen följdes upp av Centerpartiet i riksdagens allmänna beredningsutskott, där Einar då var vice ordförande, med krav på utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram. Även om Centerpartiets krav då avvisades lades med detta grunden till ett miljötänkande i svensk politik.

Under åren 1973 till 1985 var Einar Larsson ordförande i riksdagens jordbruksutskott. Det var under en tid då Centerpartiet med Thorbjörn Fälldin som partiledare fick upp till 25 procent av väljarnas röster och bröt 40 års socialdemokratiskt styre. I Einars egen valkrets, Kristianstads län, var framgången ännu större med över 30 procent av rösterna 1973.
Einars intresse för miljöfrågor lade grunden för att göra miljöpolitiken, i ett brett perspektiv, till en viktig centerfråga. Senare har det utskott han en gång ledde blivit riksdagens miljö- och jordbruksutskott.

År 1985 fick Einar ett erbjudande att bli landshövding i sitt hemlän. Ett erbjudande som han tog emot med glädje.
Han blev en landshövding som kom att uppskattas av länsstyrelsens anställda och av länets invånare.
Residenset i Kristianstad hade i Einar och hans Karin-Marie ett värdpar, som verkligen bjöd på sig själva och fick uppskattning av den stora mängd gäster som bjöds in. Residenset blev en samlingspunkt för möten och kontakter mellan människor som var viktiga för länets utveckling.
Vi kommer alltid att minnas våra möten med Einar Larsson med stor glädje.

×