Thomas Bannerhed. Foto: Sofia Runarsdotter

Gastkramande i Bannerheds nya roman

BOK
Lugnet
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Weyler

Litteratur/recension

Finns det någon motsvarighet till Tomas Bannerheds roman Lugnet på svenska språket? En berättelse som med samma metodiska intensitet färdas ned mot psykosens fullbordade sammanhang?
En roman som aldrig släpper greppet och vars inneboende konsekvens etableras omedelbart, med en slags undervisande stränghet.

När Bannerheds prisade bok Korparna handlade om hur hoppet växer fram ur säregenheten handlar Lugnet om hur samma säregenhet tvingar fram undergången. Den unge pojken som en gång fann sammanhang och mening i ornitologins vackra ordningar blir nu – som ung man – ett offer för samma ordningar, men i mardrömmens version.
Modernitet och tradition slet sönder fadern i Korparna, rationalism och romantik förtär huvudpersonen Urban i Lugnet.

Det är en hemsk och vacker roman. Urban lever i Stockholm, okänt av vad, en fader finns bland dödsskuggorna liksom en kraschad kärlekshistoria, en mor skickar brev från mentalsjukhusets slutna hopplöshet, men hur hjärtskärande hon är formulerar sina vädjanden till sonen får hon aldrig ett svar.
Hon är redan framme, sonen svarar med sitt tigande och när hennes röst äntligen når fram är det för sen. Deras rörelse är parallell, men i skilda rum.
Lugnet är en skräckskildring om ett medvetande som bryts ned av möjligheten att ständigt välja bort. Genom förstörda kärlekar, nördiga fågelstudier och ett perverst äggsamlande på jakt efter det fulländade i skapelsen. Fågeläggens estetiska fulländning, deras bräcklighet som måste skyddas och kollektionen som måste fullbordas till varje pris.
Det liv som spirar i äggen blåser han försiktigt ut, pickar hål och tömmer i vasken. Livets möjlighet, dess slemmiga innehåll har ingen plats i fullkomlighetens samling. Temat har prövats förr, men intensiteten!
Urban är inte den tragiska hjälten, mer det oändligt sorgliga nederlaget. Han kan aldrig fullborda någonting av den kärlek som uppstår i Kungliga bibliotekets läsesal, erotiken kan bara sublimeras, aldrig förkroppsligas. Han vistas redan inne i sin bur där stängerna är smidda av skönhet, rationalism och vanlig rädsla för människor.
Han lever i den yttersta av ordningar och fantasier om ett evigt liv (kryofrysning). Allt annat är ett hot, till sist även den egna kroppen. Vid något tillfälle har han valt bort det ovissa samspel som utgör livsförloppet och snitslar därefter en steril bana medan äggsamlingen växer och de obesvarade breven från modern bara blir fler och fler.
Det är gastkramande läsning, mer än spänningslitteraturen någonsin kan åstadkomma. Eftersom man förstår att vansinnet är en logisk möjlighet bland andra mänskliga alternativ.

BOK
Lugnet
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Weyler

×