En massmedial och demokratisk katastrof

Av Henrik Sjöholm är medarbetare hos Centerpressens nyhetsbyrå. 29 JULI 2008 23.00

SIGNERAT.

De politiska företrädare som hoppats att FRA-frågan skulle självdö under sommartorkan hade inte räknat med FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson. Istället för att låta debatten lägga sig häller han bensin på elden genom att JK-anmäla en av de mer framträdande kritikerna, bloggaren Henrik Alexandersson.
Bakgrunden är att Alexandersson på sin blogg publicerat utdrag ur ett tolv år gammalt hemligstämplat dokument som visar att FRA då bland annat spanade på svenska småföretagares affärsförbindelser i Ryssland. Dokumentet är förvisso hemligt, men det är svårt att se publiceringen som ett hot mot rikets säkerhet. Snarare drar den ner byxorna på dem som försvarat FRA-lagen med att man inte alls spanar mot enskilda svenskar.

Som orsak till anmälan uppger Åkesson att man "måste hålla på reglerna". Med tanke på att FRA själv gladeligen läckt ut exempel på påstådda framgångar och att generaldirektören varit en flitig debattör som tangerat gränsen för vad statliga ämbetsmän bör kunna tillåta sig framstår den motiveringen som ihålig. Snarare är nog sanningen den att han inte gillar att tappa ansiktet och dessutom blir frustrerad av debatten. Han vill helt enkelt stämma i bäcken.

Även om det är en förståelig reaktion, så måste man ställa sig frågan om den är särskilt klok. Istället för att begränsa debatten till ett, om än stort, antal bloggar, så har Åkesson på nytt flyttat in den på nyhetsplats. Dessutom sker det inte under smickrande former, utan framställs som att man vill tysta kritiker och dessutom jagar enskilda bloggare. PR-katastrof är ett ord som ligger nära till hands när man ska beskriva hanteringen.
FRA borde dessutom ha koll på att den rätta formen för att anmäla en blogg utan utgivningsbevis är en polisanmälan, inte en JK-anmälan. En möjlighet är de tror att en JK-anmälan kan vara mer avskräckande. Det är ett skrämmande perspektiv att tänka sig att myndigheter anmäler folk för att avskräcka dem från att avslöja missförhållanden.

Förmodligen är inte Åkessons grundläggande motiv att undergräva yttrandefriheten. Han vill ju bara ge en näsvis kritiker svar på tal. Men därmed blir myndigheten också ett hot mot precis de demokratiska värden man säger sig vilja värna genom signalspaning. Frågan är hur länge regeringen kan tolerera den mediala och numera demokratiska katastrof som Åkessons övervakningsiver för med sig. Kanske är det dags att ge FRA en generaldirektör som inte bara pratar om att värna demokratiska ideal, utan också själv tänker leva efter dem.

      Tipsa en vän