Kim Kimseluis trollband unga som gamla

Av Sophie Lossing 22 SEPTEMBER 2008 10.42

POMPEJI-FÖREDRAG. - Det här är den finaste utställningen om Pompeji jag någonsin sett, utbrister författaren Kim Kimselius imponerat när vi sitter framför henne i den lilla, intima Vita salongen för att lyssna på hennes föredrag om boken ”Tillbaka till Pompeji”.

Och hon om någon borde veta, för hon har sett några stycken i sina dar. Hon gör nämligen en gedigen research inför varje historisk bok hon skriver. Hon besöker de platser hon skriver om, läser upp till ett fyrtiotal faktaböcker och besöker utställningar. Allt för att få bakgrunden så autentisk som möjligt.
- Jag kan varje sten i Pompeji, säger hon leende. Det går faktiskt att använda mina böcker som guideböcker. Det är det många som gör.

Och så berättar hon om hur ”Tillbaka till Pompeji” kom till. Hon fick vid ett tillfälle syn på en stackars pompejansk hund som dött i ask- och pimpstensmolnet, för övrigt samma hund som finns att bese i utställningen i Kulturhuset. Hunduppfödare som hon är gick den lilla hundens öde rakt in i hennes hjärta och hon bestämde sig för att rädda den.
- Det går ju naturligtvis inte, säger hon beklagande till de barn och ungdomar som sitter bänkade framför henne. Men jag som författare ville ändå med min fantasi försöka.

Så hon hittade på Ramona, en tjej som råkar bli tidsresenär och hamna i Pompeji precis före vulkanutbrottet. När Ramona förstår hur det ligger till vill hon rädda de människor hon möter. Men det visar sig inte bli helt lätt.
”Tillbaka till Pompeji” var den första bok Kim Kimselius gav ut, men det var ingalunda den första hon skrev. I sina byrålådor förvarade hon vid samma tid ungefär 20 färdigskrivna böcker. Ända sedan 8-årsåldern hade hon velat bli författare och hon har under alla år skrivit samtidigt som hon jobbat, bland annat som reklamare med egen byrå. Men vid 40 års ålder mer eller mindre tvingades hon skicka in ett manus till ett förlag. Hennes man hade nämligen pratat med deras vänner och sagt att hon skrev böcker. De tjatade sedan oavbrutet om att hon skulle försöka få dem publicerade, så till slut skickade hon in ett manus till Wahlströms. Döm om hennes förvåning när hon en tid senare fick ett telefonsamtal från dem och en kvinna sa ”Kim du är författare”. Då gick hon enligt egen utsago ut i trädgården och gjorde volter och skutt hon vare sig tidigare eller senare kunnat göra.

Böckerna sålde bra, väldigt bra, 11 000 första veckan och sedan har det rullat på. Tio utgivna böcker senare säljer fortfarande Pompejiboken lika bra. Fast egentligen skriver Kim Kimselius bara för sig själv.
- Jag skriver om det jag vill veta mer om, och så har jag en sådan enorm fantasi så jag har alltid nya uppslag på gång. Jag skriver hela tiden, till och med när jag rensar ogräs eller när jag är ute med hundarna så tänker jag på böckerna.

Så avslöjar hon till slut, för första gången, att i höst kommer nästa bok om Ramona och hennes pompejanska vän Theodor, ”Kinesiska draken” heter den. Och för Pompejiälskare kommer snart, och det här är också en världsnyhet, ”Theos Pompeji” som handlar om hur Theo hade det innan han träffade Ramona. Efter en diger frågestund släpper hundmänniskan Kim Kimselius oss sedan med orden” Hopp och lek”.

      Tipsa en vän