EInfrastrukturminister Åsa Torstensson (c) är en av regeringens mest anonyma statsråd. Men samtidigt ett av de statsråd med störst förväntningar på sig. Det finns skriande behov av upprustning av befintlig infrastruktur och investeringar i ny infrastruktur. Gamla försyndelser i form av eftersatt underhåll och storstilade, men ofinansierade, planer har skapat ett veritabelt berg att beta av.

Socialdemokraterna har tidigare inte velat kännas vid dessa försummelser. Därför var det överraskande men klädsamt att socialdemokraternas trafikpolitiske talesman, Ibrahim Baylan, i torsdags i samband med en hearing i Trafikutskottet erkände att vi nu lider av tidigare tillkortakommanden.

För att komma tillrätta med underhållsberget och uteblivna investeringar krävs pengar, mycket pengar. Och hur mycket pengar regeringen än sätter av kommer det inte att vara nog. Ute i landet kommer det alltid att finnas nya projekt som politiker, företag, fack och allmänhet vill ska byggas eller rustas. Sådan är den krassa verkligheten för en infrastrukturminister oavsett politisk hemvist.

I den infrastrukturproposition för planperioden 2010-2021 som presenterades tidigare i höstas fanns tankar från regeringens sida om utökad medfinansiering från andra aktörer. Allt för att få ut så mycket som möjligt att de satsade kronorna ur statskassan. Något som i allra högsta grad borde förbättra läget för att få statligt stöd till uppstarten av pågatåg i nordost med sina förgreningar in i Kronoberg och Blekinge. Här är ju berörda kommuner såväl som Region Skåne och Regionförbundet Södra Småland beredda att satsa resurser för att förbättra kommunikationsmöjligheterna.

Ingen hade väl förväntat sig konkreta besked i denna riktning när Torstensson i torsdags besökte Älmhult för att höra mer om pågatågssatsningen. Likafullt var det viktigt att infrastrukturministern fick direktinformation om projektet. Ty det är som sagt ett projekt som borde passa som hand i Torstenssons handske. Dessutom har hon som minister en uppgift i att ta det hittills så skeptiska Banverket i örat. För det bör hon göra oavsett om hon tänker sig att skicka några pengar till Pågatåg Nordost eller inte. En annan fördel för pågatågssatsningen borde vara att det är något som kommer att komma igång snabbt vilket gör att satsade pengar så att säga sätts i arbete kvickt.

Pågatåg i nordöstra hörnet av Skåne och in i Kronoberg och Blekinge är en viktig pusselbit för att förstora arbetsmarknader och underlätta studier. Kort och gott för att knyta de berörda kommunerna närmare varandra och i förlängningen närmare Öresundsregionen. En hjälpande statlig hand när nu kommuner och regioner tar ansvar borde vara en självklarhet. Hoppas att infrastrukturministern också inser detta.

Citat: Hoppas att infrastrukturministern också inser detta.