Med knallröda näsor och roliga hattar virvlar clownerna Laijla och Bönan in på lekterapin på sjukhusets barnavdelning. Fast inte som en bullrig orkan, utan snarare som en liten busig virvelvind.
Några av barnen är till en början reserverade, men Laijla och Bönan är proffs på att vinna barns hjärtan. Det tar bara en liten stund och vips, så är blygheten som bortblåst.

Casper Larsson, två år, som alldeles nyss gömde sig bakom sin pappa, skrattar så det ekar i hela korridoren. Han är kopplad till en droppställning och tycker att det är häftigt att åka snålskjuts på droppställningen.
Fast just nu finns det ingen hejd på hur roliga clownerna är när de sprätter omkring med leksaksbilarna på bordet. Caspers smittande skratt lockar till sig de andra barnen.
– Kom hit, kung David! ropar clownerna till David Nilsson, som varit här i två dagar. Han ska stanna en vecka för att kolla om det är bihåleinflammation som får ögat att svullna. David bor i Perstorp och går i andra klass, men har lov just nu.

– Jag skulle ha åkt pulka och gått på bio, berättar David, som snopet nog fick tillbringa sportlovet på sjukhuset. Fast det finns förstås ljuspunkter.
– Kom hit så får du sitta i kungatronen, ropar Lailja och Bönan och lyfter David högt upp i luften.
Flera barn vill sitta i kungatronen men när fotografen vill prova, storknar nästan clownerna.

Elsa Persson som snart är tre år, har kommit till barnmottagningen för att kolla upp sin äggallergi.
Till en början är hon tveksam till att prata med clownerna, men snart finns det ingen hejd på ordflödet.
Mitt i leken dyker sköterskan upp för att hämta ett av barnen till undersökningsrummet.
– Här kommer värdinnan för festen. Har du chipsen med dig? skojar clownerna.

Bakom clownen Laila döljer sig Kicki Kjernli och Bönan heter egentligen Eva Westerling. Under en kafferast, berättar de hur de halkade in i detta yrke.
– Det var när jag jobbade i en teatergrupp i Göteborg, som Drottning Silvias barnsjukhus sökte två sjukhusclowner. På så sätt hamnade jag där! säger Kicki.
Att spela teater och jobba som sjukhusclown är inte riktigt samma sak.
– På teatern följer vi ett manus, men på sjukhuset är det barnen som styr. Vi improviserar hela tiden.

Innan de ger sig iväg på clownronden får de en genomgång med sjukhuspersonalen, så att de vet vilka barn som finns på avdelningen. Clownernas uppgift är att se till att humor, drömmar och fantasi blir en del av sjukhuset.
– Det är skillnad på att vara clown och sjukhusclown, det ska hela världen veta! Vi är inte clownerna som halkar i tårtan utan det gäller att hela tiden anpassa sig till barnen. Vi vill inte göra bort någon eller skratta på någons bekostnad utan det är själva mötet som är det viktiga, säger Eva.
Det finns barn – och även föräldrar – som är rädda för clowner.
– Därför är vi sparsamma med sminket och vi har inga stora peruker. Det finns till och med clowner som inte är sminkade alls.

Två dagar i veckan besöker clownronden plan fyra på Centralsjukhuset i Kristianstad, övriga dagar är de i Malmö och Helsingborg.
– Det finns ett stort behov av sjukhusclowner, efterfrågan bara växer.
Vad krävs då för att bli sjukhusclown?
– Det ska finnas en lust, man kan nästan säga ett kall. Det händer att jag är rädd när jag ger mig ut på clownronden, men det gäller att ta itu med sin egen rädsla. Det är inte alltid lätt att möta svårt sjuka, och visst kan det bli fel ibland, men det viktiga är själva mötet.

Fikarasten är slut. Fler barn väntar otåligt på att clownerna ska gå sin rond.
När vi lämnar sjukhuset värker det i skrattmusklerna och hjärtat känns alldeles varmt. För visst är det en alldeles härlig och speciell känsla att möta en clown!