Teknik och ångest

Många menar att vårt nya digitaliserade samhälle skapar ångest. Jag tror tvärtom.

I en individualiserad, sekulariserad tid lindrar snarare internet vår stress. Facebook och twitter dämpar vår frustration över att ha förlorat forna tiders naturliga mötesplatser. Det finns ingen motsättning mellan att vara uppkopplad och att leva, som många försöker påskina. När en vän uppmanar mig att gå ut i naturen istället för att sitta inne vid datorn så befinner jag mig faktiskt redan utomhus men med datorn i knät, helt stressfri.
Internet är inte en energisugande maskin i ett slutet rum, det är snarare som en extrahjärna som jag bär med mig överallt hela tiden. Internet är det enda vi har makt över, det som representerar vår trygghet och identitet i en föränderlig värld. Vi varnas ofta för att lägga för mycket tid på bloggar, facebook och internet. Hur märkligt vore det inte om vi varnades för att lägga för mycket tid på att umgås med vänner eller ägna oss åt våra intressen?
Internetbaserad interaktion är för mig lika viktigt och stimulerande som umgänge på ett kafé. Existentiell ångest och livskriser lindras snarare än stegras i bloggarnas offentliga terapirum, hur märkligt det än kan låta. Kvartlivskrisen som jag och många i min ålder drabbas av idag tror jag beror på ångest över ett förlorat trygghetssamhälle där institutioner garanterade ens vuxenblivande och livsplanen var utstakad; grundskolan, fast arbete, familj och pensionering. Interaktiviteten på internet dämpar vår oro över detta, för nu har vi äntligen ett verktyg för att bestämma precis hur vi vill leva och vilken världsbild vi vill forma.
På internet finns en myriad av olika arbetsmöjligheter, varumärken, livsstilar, religioner och musiksmaker, och till skillnad från vad många tror så har vi förmågan och makten att välja bland dessa. Vi har tröttnat på att tilldelas antidepressiva som Alvedon när vi kommer till psykakuten med kvartlivskris. Vi behöver inga auktoriteter som talar om för oss vad vi behöver. Vi kan googla svaret själva.
Internet är ett parallellt samhälle som ger oss minst lika kvalitativa upplevelser som vår fysiska verklighet. Att vara uppkopplad hela tiden skapar inte mer stress än att försöka vara receptiv för den fysiska verklighetens alla intryck, för mig är det snarare en avslappnande trygghet att hela tiden ha tillgång till ett extra universum där jag kan säga och vara vem jag vill.

      Tipsa en vän