Elisabeth Lindbäck är skribent på Skånskan, där hon regelbundet skriver om träning och hälsa. Nu bloggar hon också - direkt från träningsspåret.
Ålder: 25 år
Yrke: Journalist
Håller på: BMK Aura, Charlotte Kalla och Lisa Nordén
Samtidigt som den första högsommarvärmen däckar semesterfirare längs strandkanterna har stiftelsen Ren idrott hamnat på djupt vatten.
Deras tanke är god. Tveklöst välkomnar jag, och förhoppningsvis många med mig, ett kritiskt förhållningssätt till kosttillskott och dess helt oreglerade marknad i Sverige. Men det brister i deras tillvägagångssätt. Att dra stora växlar på att en övervägande del barn och ungdomar inte ser kosttillskott som dopning är inget annat än missvisande.
Det stora felet ligger i att Ren idrott har, precis som Mia Sparrow förklarar i artikeln här intill, antagit ett helhetsspektrum på definitionen av kosttillskott. Det berättigar motfrågan - Vem tycker att en proteinshake från gymmet eller ett mineraltillskott, typ järntablett, från apoteket är dopning? Troligtvis inte många.
Vidare anger fakta från Sveriges Olympiska Kommitté, som har publicerats i senaste numret av ”Idrott och Kunskap”, att det främst är vitaminer och mineraler de svenska olympierna, som använder kosttillskott, idag tar. Med Ren idrotts perspektiv skulle alltså många svenska elitidrottare därmed anses vara dopade. Men, nej, så är fallet troligtvis inte heller.
Det kan låta löjligt att haka upp sig på en bred definition av kosttillskott om man, som jag, ändå delar stiftelsens grundläggande ambitioner. Men om Ren idrott vill mötas med respekt av den tilltänkta målgruppen finns det inte utrymme för några definitioner som riskerar att lägga en präktig och icke verklighetsbaserad stämpel på deras arbete. Ingen som ligger i riskzonen för att medvetet dopa sig eller få i sig något farligt kosttillskott lyssnar till en stiftelse som drar anabola steroider och proteinshakar över samma kam.
Vad som istället är mer oroande i undersökningen enligt mig? Tveklöst att 13,9 procent av killarna och 7 procent av tjejerna i hemlighet hade tagit ett magiskt piller om det skulle göra dem världsbäst i valfri idrott. Var är moralen? Självrespekten? Visst, jag drar mig inte för att fiffla lite med någon poäng när systersonen spöar skiten ur mig i badminton, men nog skulle äran som världsbäst inte vara så mycket värd om jag visste att den vilade på otillåten grund.
***
Avslutningsvis kan jag konstatera att allt medialt utrymme Ren idrott har fått den här veckan knappast har varit av det önskvärda slaget. Ambassadören, och den tidigare fotbollsstjärnan, Magnus Hedman har trampat i klaveret och åtalades i måndags för ringa dopingbrott. Ingen ska förstås dömas på förhand men allt annat än att han lämnar Ren idrott är ohållbart. Stiftelsens gloria hänger fortfarande på sned efter den tidigare ambassadören Sven Nylanders knarkskandal för tre år sedan.
Hur som helst, i ett pressmeddelande från Ren Idrott kommenterar fotbollsstjärnan sitt beslut så här:
"Av respekt för mina kollegor och för situationen jag hamnat i så har jag i samråd med Ren Idrotts styrelse beslutat mig för att ta en time out från mitt uppdrag. Jag vill understyrka att jag fortfarande står bakom alla de värderingar Ren Idrott förmedlar och lever efter samt att jag ej tagit något preparat i vetskap om att det ska ha varit dopningklassat medel."