De senaste dagarna har ett par väljarstödsundersökningar presenterats som tål att kommenteras. Opinionsmätningar i allmänhet och i synnerhet sådana gjorda på sommaren ska man förvisso ta med en nypa salt. Allt för långtgående slutsatser ska man inte dra för till syvende og sidst är det ändå valresultatet som räknas.
Opinionsmätningarna som det gäller är dels en från Synovate som gjorts på uppdrag av Dagens Nyheter och som presenterades i fredags, dels en från United Minds, på uppdrag av Aftonbladet, vilken presenterades i söndags samt ytterligare en undersökning gjord av Skop som presenterades i går. Varje enskild undersökning har sin vinkel; DN/Synovates främsta nyhet var att Sverigedemokraterna endast är åtta tusen röster ifrån att knipa ett riksdagsmandat, detta genom att de då passerar tolv procents väljarstöd i ett valdistrikt.

Det starka stödet har SD i det angränsande valdistriktet Skåne södra. Huruvida SD lyckas locka ytterligare åtta tusen sydskåningar att rösta på dem återstår att se, det borde dock finnas en uppsjö med politiskt vettigare skåningar att skicka till riksdagen än en Sverigedemokrat.
Men kanske kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen utan att nå tolv procent i ett enskilt valdistrikt. I undersökningen från Aftonbladet/United Minds så får partiet över fyra procent, likaså får Piratpartiet. Som sagt; en enskild undersökning ska tas med en stor nypa salt, men låt oss leka med tanken att vi får två nykomlingar i riksdagen efter nästa höst. Vad händer då?

Ja, enligt mätningen från United Minds så var stödet för Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna också nära den beryktade fyraprocentsspärren. Skulle ett eller flera av de etablerade partierna åka ur riksdagen, samtidigt som två nya, mer eller mindre ideologilösa partier kommer in – då blåser det vågor i svensk politik som inte ens piraterna bemästrar. Detta scenario är förvisso det minst troliga, inte helt otänkbart men i det närmaste. Varken den rödgröna oppositionen eller alliansen skulle vinna på att mista något samarbetsparti. Kamrat fyraprocent kan nog vara både blå, grön och röd.
Men även om dagens sju riksdagspartier klamrar sig kvar i riksdagen så skulle två nykomlingar sätta maktbalansen i gungning. Eller? Om endast SD kommer in så är det troliga att dessa blir utfrysta. Vänstertrojkan har tydligt deklarerat att de inte kommer att samarbeta med dem. Lika tydliga har förvisso inte alliansens partiledare varit i den frågan men att alliansen skulle söka stöd av främlingsfientliga SD är svårt att tro. Måtte vi aldrig få se en sådan borgerlighet i Sverige.
Däremot verkar enfrågepartiet, Piratpartiet, uppenbarligen kunna hoppa i säng med vilka partners som helst. Vilken svensk regering de eventuellt skulle kunna tänkas stödja är en fråga om ren överbudspolitik. Den som betalar det de vill ha får dess gunst. Att de rödgröna inte är rädda för utgifter, det vet vi. Men blotta tanken på att piratpartiets Richard Falkvinge skulle sitta och kohandla med Thomas Bodström, FRA-lagens grundare, är både löjeväckande och skrattretande.
Piratpartiets valresultat kommer att avgöras av hur de etablerade partierna handskas med integritetsfrågorna. Blir det inte bättre än hittills då kanske missnöjesvågen bär piraterna ända till Helgeandsholmen.
Av mätningarna tre kanske den från Skop i går är den som tydligast överensstämmer med det politiska dagsläget; i det närmaste ett helt dött lopp mellan de politiska blocken.