schampooreklam på fjället.

En fasansfull semesterupptäckt

Bergen i norge var för höga för att vi skulle orka ta oss upp på dem och jag har fruktansvärt dålig kondition.

Det enda jag hade i tankarna var parfymen Chanel no 5, som jag varit besatt i sedan några veckor. Designen på flaskan är så vacker! Det var det enda som höll mig uppe när min pojkvän tvingade upp mig på dalarnas motsvarighet till kilimanjaro. det var fruktansvärt. jag har inte varit så anfådd sedan idrotten på gymnasiet. Jag tycker att det är en ganska otäck sak egentligen, att jag i princip aldrig höjer min puls. jag kommer förmodligen dö fet och åderförkalkad i tjugofemårsåldern. det är läskigt att man kan leva ett helt liv utan att behöva röra på sig det minsta. vi behöver inte springa undan sabeltandade tigrar och jaga mat längre, så enda gången vi kanske springer lite är för att inte missa tåget. jag bortförklarar alltid min ickemotion med att jag har astma, men hur länge kommer det funka? saken är ju den att jag verkligen hatar att röra på mig. promenader går bra, men så fort man måste springa så får jag lightångest och känner mig så usel för att min lönnfeta kropp inte orkar någonting. det är traumatiskt.

sedan åkte vi till stockholm och jag handlade små söta antika prydnadsföremål för så stora summor att jag verkligen inte vill titta på kortets kontolista. ack.

      Tipsa en vän