Mikael "Björken" Björklund är en smått legendarisk simtränare i Hässleholm. Nu när S71 satsar ordentligt får han hjälp av en annan framgångsrik tränare.
Jens Persson hämtas från SS Delfin, där han fått fram och förädlat ett par pärlor i bassängen.
Trots egentligen ganska usla förhållanden har Persson lotsat talangerna Anton Andersson och Harald Johansson mot den svenska junioreliten.
Den egna simkarriären inleddes i Bromölla.
–Jag var simkompis med Johanna Sjöberg, berättar Jens Persson.
– Jag höll på fram till 1997 och blev sedan tränare i Bromölla mellan 1998 och 2000.
Tränarkarriären fortsatte i Åhus innan han kom till Delfin 2003. Där blev han kvar fram tills nu.
Under de här åren har Delfin tagit stora kliv.
Berätta om resan som började nästan på botten, hur har Delfin blivit en förening som befinner sig i flytet?
–Till att börja med så ska de som var där före mig har credit också, styrelsen och tränaren skapade en mycket bra bredd.
–Vad som hände när jag kom dit var att jag ville göra en topp av bredden. Vi ökade intensiteten i träningen. Jag har också jobbat med att få simmarna att fortsätta efter att de gått ut nian.
Hade du kommit till vägs ände i Delfin eller varför slutade du där?
–Det blev naturligt, jag har haft en handfull simmare och nu splittras det gänget, några flyttar och så. Då såg jag det som en möjlighet att ta nästa steg.
Hur blir det med Anton Andersson och Harald Johansson?
–Harald följer med mig till S71.
– Anton ska gå på simgymnasiet i Jönköping, vilken klubb han representerar i fortsättningen är inte klart.
Varför blev det just S71 för din del?
–Jag känner "Björken" sedan innan. Simhalls-snacket låter intressant, hoppas vi får en inne-50:a. S71 satsar stenhårt nu, vill klättra och har satt höga målsättningar. Det passar mig utmärkt, jag vill träna simmare som vill nå långt.
Har du och Björklund samma sätt att se på simning?
–Ja, vi är nästan aldrig oense.
Vad är styrkan och svagheten med att vara två tränare?
–Styrkan är att vi kompletterar varandra. "Björken" är bra på den tekniska biten medan jag är mer inriktad på fysiologi. Någon svaghet med mig och "Björken" kan jag faktiskt inte se.
Hur bra kan S71 bli?
–Helsingborg är klart bäst i Skåne, sedan är det öppet nu när Malmö haft sin simhallskris. Vi ska kunna ta andraplatsen, vilket innebär att vi bör vara bland de tio-femton bästa klubbarna i Sverige.
När får S71 fram en stjärna som de övriga kan se upp till?
–Nu när Harald kommer så har vi redan en. Sedan finns det i dag en handfull i S71 som med rätt uppbackning och ett långsiktigt tänk kan nå höga höjder. Daniel Lundahl och Johannes Kärki är mycket lovande.
Ser du någon skillnad på att träna tjejer jämfört med killar?
–Jag har lyckats bäst med killar, det får jag vara ärlig och säga. Men det kan bero på att jag haft flest killar i träning.
Är det viktigt att som tränare hela tiden vidareutbilda sig, eller tycker du att du får tillräckligt med erfarenhet längs vägen?
–Det är viktigt för ens egen motivation. Man hittar nya idéer, vi var uppe på Bosön och fick bland annat ta del av löpskolning med Mattias Sunneborn. Då undrade man först vad vi kunde ha för nytta av det, men det finns paralleller. Sunneborn snackade om steglängd, vi pratar om armtagslängd.
– Olika idrotter har mycket att lära av varandra.
Hur ska det bli att ägna sig åt simning på heltid?
–Det här har man längtat efter hur länge som helst, jag kommer att leva i simhallen. Det ska bli riktigt roligt, säger Jens Persson och spricker upp i ett stort leende.
S71 får en enormt entusiastisk tränare, den saken råder det ingen som helst tvekan om.