datamänniskor irl

Håhå, stockholm

Jag har alltid haft en latent, stark längtan till stockholm. Det var det förlovade landet för mig när jag bodde i småstaden, jag brukade stå vi järnvägsspåret på åkern och drömma mig bort till glimrande vinglas på söderfester hos glasögonprydda ekorrögda mediapojkar. Jag tror att alla har haft en såndär plats, en man idealiserat för att stå ut med det nuvarande, ett Narnia som man kan fly mentalt till när det behövs. visst kan krocken med verkligheten ofta bli jobbig, men jag tycker ändå man ska tillåta sig idealisera saker. Numera är huvudstaden ganska avromantiserad och jag har insett att många av de tidigare mytifierade mediamännen är odrägliga egocentriska pr-typer. men åh vad fint det var förra helgen när jag träffade mina irc-kompisar i en liten studentlägenhet vid stockholms universitet. en sån där natt som man vill spara och suga på som en karamell länge efteråt.

      Tipsa en vän