Elisabeth Lindbäck är skribent på Skånskan, där hon regelbundet skriver om träning och hälsa. Nu bloggar hon också - direkt från träningsspåret.
Ålder: 25 år
Yrke: Journalist
Håller på: BMK Aura, Charlotte Kalla och Lisa Nordén
Att Malmö har stora problem med integration av nyanlända invandrare är lätt att bli påmind om. Dagstidningarna har under sommaren ägnat spaltmeter åt den ofattbara misär isolerade människor i bostadsområdet Herrgården i Rosengård lever i. Och många gånger har de upprepande oroligheterna i stadsdelen, vilka ofrånkomligen beror på utanförskap, toppat riksnyheterna.
Om man däremot vill ta del av Malmös positiva exempel på integrationsarbete får man gräva betydligt djupare än så. Det är inget som genererar feta rubriker och så vitt jag förstår regnar det inte heller manna över en modell som "Integration i förening".
Jag är fullt övertygad om att idrottsföreningar är en utmärkt arena för att underlätta integration av nyanlända invandare i det svenska samhället. Argumenten är många. Föreningslivet är djupt förankrat i den svenska folksjälen och präglar hela vårt samhälle. Det är ingen tillfällighet att landets 200 000 föreningar har hela 31 miljoner medlemmar. Eller att föreningslivet sedan dess rötter i 1800-talets svenska folkrörelse alltid har stöttats oavsett vilken politisk inriktning som förts i landet. Eller för den delen att dagens politiker gärna ser att landets demokratiska process exemplifieras via föreningsmodellen.
Men nyanlända invandrare lär sig inte bara samhällets koder i en förening. De har också möjlighet att träna svenska språket, bli en del av en gemenskap och skaffa sig ett nätverk. Och hur bra det är att ha ett närverk när man söker jobb, letar bostad eller bara behöver hjälp med vardagliga bryderier känner nog alla till.
Jag hoppas att många av de SFI-elever som får chansen framöver också tar tillfället i akt. Jag minns tyvärr hur jag själv, från lågstadiet till högskolan, slog dövörat till när någon utöver läraren kom och snackade i klassrummet. Såg jag glad ut var det enbart för att personen i fråga lyckats pricka in en tysk- eller fysiktimme. Men den här modellen har verkligen potential att göra skillnad för många människor. Och om sanningen ska fram är det betydligt mer meningsfullt än den eventuella bonus att en ny Zlatan kan komma fram.
***
I nästa del, som kommer om en vecka, ska jag fokusera på integrationsfrågan utifrån idrottsföreningens perspektiv. Hur ser de på att vara en arena för integration i det svenska samhället? Har ideella idrottsföreningar resurser för att axla den rollen? Vilka är de största utmaningarna? Det, och mycket annat, hoppas jag få svar på innan artikelserien avslutas veckan därpå med ett reportage om en person som hittat in i det svenska föreningslivet med hjälp av Linda Attin.