Med foton och film stärker djurrättsgruppen sina påståenden om vanvård på svenska grisfarmer.

Skånska grisar far illa

Av TT 24 NOVEMBER 2009 12.11

SKÅNE. På många gårdar är grisarnas situation sämre än känt. Det hävdar en djurrättsgrupp som besökt 26 skånska gårdar med svinuppfödning.

Organisationen Djurrättsalliansen har besökt ett hundratal gårdar under två års tid. 26 av dessa finns i Skåne. Gruppen hävdar att den hittat grova överträdelser av djurskyddslagen på så gott som alla gårdarna. Det saknas halm på golvet, luften är dålig och djuren har sår och andra skador.

- Jag var förberedd på det värsta men vad jag såg var värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, säger Linnea Kjellsson som besökt flera anläggningar i Skåne enligt ett pressmeddelande.

Det var grisar med brutna ben som hasade sig fram på betonggolvet, kultingar som åt på sitt döda syskons ansikte och ett förruttnat kadaver.

Johan Beck Friis vid Sveriges Veterinärförbund säger att filmen visar "ett grovt fall av vanvård av djur".

- Det här är otillåtet och oacceptabelt på alla sätt, både hygieniskt och djurskyddsmässigt, säger Beck Friis till Ekot.

Beck-Friis tycker inte att förhållandena är representativa för svenska grisfarmer.

- Min bild är att det här är ett undantag som dessutom är olagligt.

Djurrättsalliansen hävdar att svingårdarna visar upp en fasad när myndigheternas inspektörer kommer. Men det tror Beck-Friis inte riktigt på.

- Det skiner ändå igenom om en besättning är dåligt skött. Sen kan jag hålla med om att resurserna för djurinspektioner är för dåliga i dag i Sverige.

I dag räcker pengarna bara till akutbesök när misstanke om vanvård anmälts, hävdar Beck-Friis.

Bara undantagsvis får svenska grisar vistas utomhus eller i öppna stallar.

Kan grisarna må bra ändå?

- De mår acceptabelt i alla fall. Grisuppfödning är den mest extrema industriella uppfödningen i Sverige. Då blir det alltid på bekostnad av djurens möjligheter att bete sig naturligt.

Ansvaret hos länsstyrelsen Ansvaret för inspektioner ligger sedan årsskiftet hos länsstyrelserna. Tidigare var det en uppgift för kommunerna.

- Vi har nu EG-förordningar som styr kontrollerna och då betonar man väldigt starkt att man ska göra en riskbaserad kontroll, vilket innebär att man inte har ett generellt kontrollintervall. Tidigare var det så att det skulle ske vart tredje år om det var lantbruk, varken mer eller mindre, säger djurskyddschef Björn Dahlén vid Jordbruksverket.

Jordbruksverket utför inga inspektioner utan är den samordnande kontrollmyndigheten. Den slutliga modellen för hur man ska arbeta med riskbaserade kontroller, det vill säga att man i första hand inspekterar där man misstänker att det finns brister, är ännu inte slutligt utarbetad.

- Den finns inte ännu, utan man jobbar med provisoriska modeller, vilket innebär att djurhållningar som man har kännedom om har varit problematiska lyfts upp i prioritet och besöks oftare, förklarar Dahlén.

Men det tyngsta ansvaret ligger enligt honom på djurhållaren själv.

- Jag vill trycka på det. Att man följer djurskyddslagstiftningen ligger otvetydigt på djurhållaren själv, för kontrollmyndigheten är ju inte den som kan garantera att djurskyddet sköts, säger Björn Dahlén.

"Vi vill visa grisarnas verklighet" Bilderna visar bland annat döda grisar, grisar som fått ögon och svansar bortbitna och grisar som äter på döda grisar. Malin Gustafsson är en de aktivister på Djurrättsalliansen som tagit sig in och filmat på grisfarmarna.

Hur har ni burit er åt?

- Vi begärde ut alla inspektionsprotokoll från svenska grisfarmar och så har vi valt slumpmässigt bland dem. Vi har gjort "oinbokade besök" och gått in på gårdar som stått öppna. Det är viktigt att poängtera att om en gård har stått låst så har vi inte dokumenterat den, svarar Malin Gustafsson.

Varför har ni gjort det här?

- Vårt syfte och vår drivkraft med den här utredningen var att visa verkligheten för grisarna bakom de här betongväggarna.

LÄS MER