Träningen har gjort mig smart

Aha, det är alltså alla de timmar jag genom åren har ägnat åt konditionsträning som har gjort mig så smart. Skämt åsido, jag tror faktiskt att en god kondition kan betala sig i en högre IQ.

Inte så sällan kan samband från långtidsstudier kännas extremt långsökta och helt omöjliga att ta till sig för en normalbegåvad människa. Men det här ska nog inte avfärdas så lätt.

Jag håller förstås med om att det kan låta långsökt rent fysiologiskt. Varför skulle hjärnan påverkas av att hjärtat får gå på högvarv titt som tätt? Vanligtvis brukar talesättet, man blir bra på det man tränar på, råda inom fysisk aktivitet. Jag har ingen aning om vad som gör det här till ett undantag. Forskarna har faktiskt inte heller några säkra svar. Det ska betonas att den moderna forskningen om hur hjärnan påverkas av träning inte kommit speciellt långt. I egenskap av lekman gör jag nog därför bäst i att inte grunna på saken mer ur ett fysiologiskt perspektiv.

Däremot har jag långt innan jag fick nys om den här forskningen varit övertygad om att personer som är mycket fysiskt aktiva också har en hel del innanför pannbenet. Om jag ser tillbaka på min egen tid vid skolbänken var jag duktigast när jag simtränade fem dagar i veckan, tävlade var och varannan helg och upprätthöll ett normalstort socialt umgänge. Jag var så nära statusen plugghäst att min mellanstadielärare utbrast "kors i taket" då jag en gång bommade en läxa.

När jag några år senare insett att jag inte var Sveriges kommande simdrottning, och därmed hade mer tid till skolan, tappade jag min position som mönsterelev. Jag kom in i en period där jag var långt från den skarpaste kniven i lådan. Visst hade jag även blivit äldre, och fått upp ögonen för andra saker än läxor och allmänbildning, men det är inte hela förklaringen. Den disciplin, förmåga att fokusera och målmedvetenhet som jag tidigare stod för var intimt förknippad med min dåvarande fysiska status. Det är precis vad idrottsprofilerna i enkäten här intill talar om. Dessutom kan jag avslöja att det i professor Georg Kuhns studie även framkom att de ungdomar som slappade till sig också minskade sin IQ. Jisses, vilken tur att jag hittade i träningskläderna igen.

På tal om träning rullar den på riktigt bra för tillfället. Efter sommarens många individuella löp- och gympass har jag fått "spinningsdille". Jag vet inte om det går så långt att jag, som min bror gjorde efter sitt tredje pass, börjar titta på dyra spinningskor med motiveringen att till och med spinning kan vara en materialsport. Men det är skoj att vara tillbaka i lite mer social träning. Och då alla cyklarna på mitt gym har digitala displayer, med bland annat motstånd och tempo, blir även min inneboende tävlingsdjävul tillfredsställd.

      Tipsa en vän