Hon kallar sig inte för en samlare.
Hon åker inte land och rike kring för att hitta antika eller på annat sätt annorlunda julkrubbor.
Det blir mera infall, att köpa en ny julkrubba.

– Det blir en julkrubba varje år, säger hon och visar sina skiftande krubbor.
Allt är inte vad man kallar julkrubbor.
För Inga-Lill är det motivet som är det viktigaste, "den heliga familjen".
För i hyllor och i skåp finns både tavlor i silver, kristallhängen och keramikplattor.
Men det finns naturligtvis krubbor av det vanliga slaget.

På främsta plats står den allra första julkrubban. Den är inköpt i Betlehem 1979 och är gjord i olivträd. Snidade figurer, decimeterhöga Josef och Maria.
–Vi hade förmånen att få besöka en kristen familj i Betlehem som tillverkade dessa vackra figurer i ett eget snickeri, berättar Inga-Lill.

På en marknad hittade hon stallet som passade i proportion till figurerna.
Allt transporterades hem och pryder nu sin plats i husets vardagsrum.
Hon har varit i Israel tre gånger sedan dess. Vid ett av dessa tillfällen var hon på en marknad och blev indragen hos en handlare som ville visa vad han hade att sälja.
– Han fick syn på mitt gamla glittriga armbandsur, så det bytte jag mot ett silverarbete, förklarar hon.
Men hon har också köpt julkrubbor här hemma i Sverige.

Flera har hon köpt i Ukraina, dit hon åker ibland som frivilligarbetare. Någon har sitt ursprung i Bangladesh.
På hyllorna under samlingen av julkrubbor huserar elefanterna. Det var en gång hennes samlingsobjekt.
–Jag fick en elefant i kristall när jag slutade i Frälsningsarmén, då var jag bara 19 år, berättar Inga-Lill.
Så ett tag samlades det på små elefanter. Vänner och bekanta plockade ofta hem någon till henne när de hade varit ute och rest. När hon inte hittade någon själv, förståss.

Men nu är det julkrubbor som fascinerar. Alla har inte hunnits plockas fram. Men samtliga finns på plats när det är julafton.