Dags att våga ta strid mot storebror

Jag har fram tills nu lagt lite prestige i att dissa allehanda facebookgrupper.

Har inte känt något behov av att finna gemenskap med ett gäng främlingar bara för att man råkar tycka samma om någonting. Något som dessutom i de flesta fall är fullständigt oväsentligt. Nej, det betackar jag mig gärna från.

Men idag har jag trots allt övervägt att faktiskt gå med i en sådan där grupp. Det var när Fredrik Rodhe på Riksidrottsförbundet berättade om att 4600 facebookare har slutit sig samman under parollen "Rädda min idrott" som jag fick griller i huvudet. Intressegruppens helt riktiga beskrivning lyder:

"Om två statliga utredningar blir verklighet innebär det stora kostnader för landets föreningar. Då måste föreningarna höja sina medlems- och deltagaravgifter, vilket kan betyda att bara barn till rika föräldrar har råd att idrotta eller att föreningarna måste skära ner eller lägga ner sina verksamheter. Det får inte hända, hjälp oss att stoppa föreningsskatten!"

Jag delar deras oro för det säregna svenska föreningslivet. Bakgrunden till momsutredningen är att EU i många år har kritiserat Sverige för att ideella föreningar är undantagna momsreglerna. Men tacka fan för att EU klagar.

De vet väl inte ett jota om hur djupt förankrat föreningslivet är i den svenska folksjälen eller att idrottsföreningar erbjuder så mycket mer än en timme fotboll för småpojkar. Föreningslivet präglar hela det svenska samhället. Jag har varit inne på det tidigare, inte minst i samband med artikelserien "Idrottsföreningen som arena för integration av nyanlända invandrare", men det tål att upprepas om och om igen.

Och att den svenska regeringen däremot har detta desto mer klart för sig gör inte mig så mycket mindre oroad. Jag är långt från säker på att de vågar ta strid mot EU. Det känns som att de är en aning bättre på att stryka storebror medhårs. Å andra sidan sägs det att man ska välja sina strider och i så fall är det hög tid nu.

Merparten av reaktionerna på förslagen handlar om en förväntad ekonomisk smäll för idrottsföreningarna. Det är högst förståeligt då många föreningar går på knäna redan i dag.

Jag tror bara inte att man ska glömma bort den utökade administrativa delen förslagen genererar om de blir verklighet. En högskoleexamen i ekonomi kan knappast vara ett krav när idrotten värvar ideella krafter. I min värld ska dessa, precis som klubbens anställda, boka träningstider, hitta och organisera tävlingar samt mycket mycket mer som hör idrotten till.

Och är det inte lite talande att en kassör redan idag är en av de svåraste befattningarna att hitta personer till i en idrottsförening?

      Tipsa en vän