Ömsint äreminne över Stieg Larsson

Av Jan A Johansson 20 JANUARI 04.00

LITTERATUR. Min vän Stieg Larsson
Kurdo Baksi
Norstedts

Stieg Larssons

Millennium-trilogi har vid det här toppat försäljningslistorna i ett 20-tal länder och blivit en av alla tiders boksuccéer. Böckerna fortsätter att lanseras i nya länder och på nya marknader och samtidigt går de filmatiserade versionerna för fulla hus. Även Hollywood planerar nu att göra film av Mikael Blomkvists och Lisbeth Salanders öden och äventyr.

Samtidigt växer förstås myten om författaren, han som i hemlighet skrev dessa tre tegelstenar vid sidan av annat arbete, lämnade in dem på en och samma gång till förlaget, fick dem antagna – och avled strax därefter. Särskilt inom media finns det av naturliga skäl en stor efterfrågan på ökad kunskap om Stieg Larsson, hans liv och verk.

Det är i det skenet man ska se Kurdo Baksis bok Min vän Stieg Larsson. Författaren och journalisten Baksi var kollega och vän till Larsson under många år och de båda samarbetade också konkret med utgivningen av sina respektive tidskrifter, Expo och Svartvitt. Larssons postuma berömmelse har för Baksi inneburit att han ständigt intervjuas i media över hela världen och att han åker runt i olika länder och till och med signerar Larssons böcker (!).
Baksis bok är ingen biografi, vilket ju titeln också indikerar. Visserligen finns här några ansatser till research kring Larssons uppväxt och liv innan journalistiken, men det förblir ansatser. Baksi koncentrerar sig i stället på att berätta om de bådas samröre och samvaro yrkesmässigt och privat och på att teckna en bild av människan och – inte minst – journalisten Stieg Larsson.

Framför allt ger boken en bra bild av Larssons insats i kampen mot de högerextrema rörelserna i Sverige, manifesterad i startandet av tidskriften, arkivcentret och stiftelsen Expo. Larsson blev tidigt en auktoritet på området och vigde bokstavligen sitt liv åt den missionen. Han skrev artiklar och böcker, han organiserade redaktionen kring Expo och han fabricerade mängder av debattinlägg och upprop, mestadels i andras namn än sitt eget. Det är en sällsynt gedigen och för allmänheten rätt okänd livsgärning som här får sitt äreminne.

Den som däremot räknar med att i Baksis bok få nya nycklar till förståelsen av Millennium-trilogin och dess personregister, blir däremot besviken. Larsson höll tydligen sitt skönlitterära författarskap hemligt också för sina vänner. De tre böckerna skrevs på nätterna under åren 2002-2003 och Larsson själv betraktade dem skämtsamt som sin pensionsförsäkring. Pikant är att manuset först erbjöds Piratförlaget, som svarade först efter lång tid och refuserade. Robert Aschberg förmedlade sedan kontakten med Norstedts.

Om människan Stieg Larssons får vi veta en hel del, även om man kan konstatera att manlig vänskap ofta rymmer både distans och integritet. Larsson var hängiven sin sak och tog också professionella risker utan att tveka. Han var ofta hotad av högerextrema grupper, men brydde sig inte. Han brann för sin sak och brände också ut sig själv, ständigt kedjerökande och nattarbetande samtidigt som han skötte en journalisttjänst på TT.
Baksi skriver ömsint och med värme, ofta välformulerat. Ibland kritiskt och oförstående inför sin väns monomana arbetsmetod.
Granskningen av Millennium-trilogin som samhällsfenomen och politiskt statement återstår däremot fortfarande att göra.

      Tipsa en vän