En vacker och en besvikelse

Av Gunilla Wedding 23 JANUARI 04.00

DECKARTIPS. Extrem vinterkyla och döda spädbarn binder samman böckerna i veckans deckarspalt. Men, medan Diana Abu-Jabers Ursprung är en annorlunda och vacker seriemördarhistoria är Marianne Cedervalls bok Svartvinter en besvikelse.

Den amerikansk-jordanska författaren Diana Abu-Jaber har gett ut två romaner (Nymåne och oöversatta Arabian Jazz) och en självbiografi (The Language of Baklava) tidigare men Ursprung (Albert Bonniers Förlag) är hennes första kriminalroman.

Den utspelas i den lilla staden Syracuse i nordöstra USA. Samtidigt som vintern slår till med full kraft dör också ovanligt många av stadens spädbarn i sömnen.
Lena Dawson som är fingeravtrycksexpert med rykte om sig att lösa svåra mordfall lika mycket med hjälp av känsla och inlevelseförmåga som med teoretisk kunskap är övertygad om att en seriemördare med förkärlek för spädbarn finns någonstans i staden.

Lena är en känslig och sårbar person som har vuxit upp med fosterföräldrar som vägrar berätta något om hennes bakgrund. Det enda hon själv minns är en varm och grön regnskog och en trygg, hårig apmamma (!). När det visar sig att mördaren har någon slags anknytning till Lenas okända bakgrund utvecklas hennes envisa mördarjakt till en minst lika envis jakt sanningen om henne själv.

I sitt berättande tar Diana Abu-Jabers fasta på Lenas övernaturliga känslighet för sinnesintryck, framförallt lukter, och Ursprung är en bok som doftar och smakar och målar upp mycket levande bilder av Syracuse och dess mer eller mindre udda invånare. Dessutom går den sina egna vägar inom kriminalgenren. Mördarjakten är både spännande och överraskande men Ursprung är lika mycket en bok om barndomens betydelse och om hur svårt det är att våga lita på och ha relationer till andra människor när man egentligen inte känner sig själv.
Att kalla en bok om en spädbarnsmördare vacker låter kanske som en motsägelse men Diana Abu-Jaber är en författare som får motsägelser att gå ihop.

Spåkvinnan Hervor och hennes väninna, läkaren Miriam, från Marianne Cedervalls charmiga debut Svinhugg är tillbaka. Tyvärr är uppföljaren Svartvinter (Natur och Kultur) en betydligt blekare berättelse.

Marianne Cedervall har förflyttat sina hjältinnor från den gotländska byn Kajpe Kviar till den lappländska byn Kuivalihavaar. Även i Svartvinter får Hervor och Miriam ta till övernaturliga krafter mot ondsinta män. Denna gång när de ställer sig på operasångaren Ralphs sida mot fördomsfulla byinvånare. Ralph har ärvt byns gamla hotell och på att förvandla det till ett vildmarksspa för homosexuella. Så väl konservativa kristna som råbarkade mansgrisar känner sig hotade av Ralphs planer och situationen förvärras när han hittar ett skelettet av ett nyfött barn i hotellets pannrum. Gamla hemligheter riskerar nu att komma i dagern.
Svartvinter skulle ha kunnat bli både rolig och spännande om bara Marianne Cedervall varit mindre fördomsfull i sin skildring av de fördomsfulla byborna och om hon hade lyckats bättre med deckarelementen i boken. Svaren på berättelsens invävda mysterier är alldeles för uppenbara alldeles för tidigt och slutet är dessutom så sockersött att det förtar all den tilltalande styrka som Hervor och Miriam trots allt besitter.

      Tipsa en vän