Skolan får inte bli någon lekstuga

Ibland stöter man på saker som ter sig totalt obegripliga.

De går liksom inte att förstå hur gärna man än vill. Ett exempel är att det överhuvudtaget inte finns någon lärarutbildning för ett ämne som i stort sett var tionde elev i svenska gymnasieskolan studerar. Författarna till rapporten uttrycker sig synnerligen milt när de kallar det "ett anmärkningsvärt faktum".

Under lång tid hade idrottsrörelsen ensamrätt på barn och ungdomars frivilliga idrottsutövande medan skolan enbart organiserade obligatorisk idrott i hälsofrämjande syfte. Den tiden är förbi. Och det är både på gott och ont. Jag tycker inte att ungdomar ska lära sig trixa med bollen, bli snabbare på skrillorna eller kapa sekunder i simbassängen under ledning av sina tränare på skoltid. Den svenska skolan får inte bli någon lekstuga eller idrottsföreningarnas förlängda arm.

I utvärderingen har hälften av eleverna valt specialidrott för att "kunna ha så roligt som möjligt under skoltiden". Snälla någon, hissa varningsflagg. Om skolan ska in och tafsa på den frivilliga idrotten måste de erbjuda något helt annat än idrottsrörelsen. Med seriositet som honnörsord borde de ge eleverna en fördjupning inom områden som kost- och näringslära, idrottspsykologi, fysiologi och ledarskap. Områden som är otroligt viktiga för en idrottare men som föreningarna varken har tid eller kunskap att förmedla. Men det kräver förstås att lärarna kan utbilda sig i ämnet, och inte minst, att lärarna verkligen är lärare.

Vidare kan jag omöjligt förstå att lärarna och eleverna i rapporten är överens om att de sistnämndas inställning ska ligga till grund för betygen. Visst, en bra inställning ska inte underskattas, men för att erövra ett högre betyg än godkänt måste det krävas lite mer. Vi talar trots allt om gymnasieelever. Om inte förr är det nu dags för lärarna, eller rättare sagt i många fall lekmännen, att öppna kursplanen för ämnet. Där står som sagt inte ett uns om inställning.

Angående den sociala snedrekryteringen Eva Olofsson och Magnus Ferrys belyser i utvärderingen är det mest bekymmersamt att hela 65 procent av specialidrottseleverna är födda under årets sex första månader. Enligt författarna finns det nämligen både svensk och internationell forskning som visar att dagens ungdomsidrott präglas av selektion som gynnar de på året tidigast födda. Det är förödande för elitidrotten. Barn och ungdomar utvecklas olika fort och genom en sådan snedrekrytering riskerar många talanger att kastas bort.

Från det ena till det andra. Med start i nästa vecka kommer jag börja blogga lite mer aktivt på temat träning, hälsa och vetenskap på skånskan.se. Håll utkik.

      Tipsa en vän