Den borgerliga energiöverenskommelsen handlar om så mycket mer än kärnkraft, exempelvis förnybar energi. foto: scanpix

Riskera inte överenskommelsen

1 FEBRUARI 07.53

LEDARE.

För ganska exakt ett år sedan presenterade regeringen en uppgörelse om energipolitiken. Energipolitik i allmänhet och kärnkraft i synnerhet har i decennier varit borgerlighetens Akilleshäl. Överenskommelsen var glädjande av flera anledningar. Dels för att den innehöll förslag om massiva satsningar – de största någonsin – på förnybar energi. Men också för att uppgörelsen löste knutar som riskerade allianssamarbetet som sådant. Uppgörelsen var som en uppgörelse oftast är: en kompromiss. Inget av partierna hade ensamt fått dikterat innehållet.

Centerpartiets vinst var de stora satsningarna på förnybar energi. Eftergiften var förslaget att tillåta att tio nya kärnkraftsreaktorer skulle få byggas för att ersätta gamla och uttjänta reaktorer. Men enligt ett inslag i Aktuellt i slutet av förra veckan hotar nu några ledamöter från Centern att rösta emot lagförslag som inom kort kommer upp på riksdagens bord som en följd av överenskommelsen.
Riksdagsledamöterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, båda C, sade i Ekot under helgen att de tänker rösta nej. Skulle de få två till med sig så faller alliansens majoritet – vilket vore beklagligt med tanke på hur viktig energiöverenskommelsen är.
Man kan argumentera, vilket Ternström gör, för att en ledamot ska ha rätten att rösta efter eget tycke och inte slaviskt måste följa partilinjen. Att ge riksdagsledamöterna friare tyglar på bekostnad av partipiskan skulle föra mycket gott med sig. Bland annat skulle partierna tvingas att anstränga sig mer och jobba hårdare med att förankra propositionerna i den egna riksdagsgruppen vilket torde gynna demokratin.

Men den ovan nämnda uppgörelsen är knappast den första som det finns meningsskiljaktigheter om inom Centerpartiets riksdagsgrupp. Vart var de som nu strider för den demokratiska rätten att rösta efter eget tycke när det stormade kring FRA-omröstningen då andra centerpartistiska riksdagsledamöter piskades in i leden? För det kan väl inte vara så att rätten att rösta efter eget tycke endast skall gälla i de frågor som man själv anser viktiga? Brinner man för frågan om att riksdagsledamöter ska tillåtas rösta fritt så borde man i rimlighetens namn stå upp för att fler än en själv ska beredas denna rätt.

Om en, två eller tre ledamöter väljer att i likhet med oppositionen trycka på nej-knappen så är det inte hela världen. Men blir de fyra så ändras majoriteten. Det vore ett stort nederlag för regeringen och allianssamarbetet. Frågan som nejsägarna bör ställa sig är därför vad som är alternativet? Såväl Ternström som Selin Lindgren är avgående ledamöter. Tror de på fullaste allvar att om de lyckas stoppa ett lagförslag eller två så kommer Centerledningen att svika energiöverenskommelsen för att försöka kohandla fram någonting nytt? All respekt för det starka kärnkraftsmotståndet inom Centern, men se nyktert på överenskommelsen och räkna efter: vinsterna är större än förlusterna.

Lars Nyborg