Sverige bör ta efter Europaparlamentet och införa utfrågningar av blivande ministrar.

Våga fråga blivande ministrar

Av Johan Hammarqvist 3 FEBRUARI 23.00

LEDARE.

Gång på gång poppar diskussionen om att riksdagen mest är ett transportkompani åt den sittande regeringen upp. Mest så när det handlar om en koalitionsregering som har egen majoritet likt den nuvarande.
Gradvis har också en förskjutning av makten, med partiernas goda minne, skett från riksdagen till regeringen. Det i kombination med en tradition av stor partilojalitet hos riksdagsledamöterna gör att det finns fog för påståendena om transportkompani, besluten fattas långt innan de kommer till riksdagen. Och det oavsett kulör på sittande regering.

Ur ett snävt partitaktiskt perspektiv gör denna förskjutning beslutsprocessen enklare. Ur ett demokratiskt perspektiv finns det dock anledning att vurma för större makt åt de enskilda riksdagsledamöterna. Om ledamöterna blev friare att agera efter egen övertygelse skärps kraven på regeringen att lyssna innan förslag läggs istället för att komma till riksdagen med färdiga förslag som ledamöterna i de aktuella partierna förväntas rösta ja till av lojalitet.

Trots att vi i Sverige har personval så har partierna för stor makt över ledamöterna. Bland annat utgör spärren för personröster ett hinder. Den borde tas bort helt och hållet istället för att bara justeras ned som nu är aktuellt efter grundlagsutredningen.

Ett annat sätt att återge riksdagen lite av den makt som församlingen förtjänar vore att införa utfrågningar av alla tillträdande ministrar. Så som regeringsformen nu är utformad finns inga möjligheter att kräva detta.

Regeringsformen borde således ändras till att inbegripa ett krav på att samtliga ministrar (inklusive statsministern) ska frågas ut i riksdagen innan de kan tillträda. På så sätt får ministrarna redogöra för sina visioner och tankar och riksdagsledamöterna en chans att ställa frågor om prioriteringar och liknande. En ändring av regeringsformen tar emellertid sin rundliga lilla tid och därför skissade Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP) igår på DN-Debatt på ett sätt att införa utfrågningar genom överenskommelser partierna emellan redan till efter höstens val. Hur det rent tekniskt ska gå till är mindre viktigt men Wikströms inställning i frågan är rätt.

Som Europaparlamentariker drog hon självfallet paralleller till de utfrågningar som genomförs av parlamentet innan EU-kommissionen kan godkännas. Hon har klara poänger i detta resonemang då dessa utfrågningar sker helt offentligt och därmed innebär en större öppenhet än den nuvarande svenska modellen. När Sveriges tillträdande EU-kommissionär Cecilia Malmström hade frågats ut av Europaparlamentets ledamöter under flera timmar liknade hon det med att ha "körts i en tvättmaskin på högsta fart." Svenska ministrar borde tvättas i samma program.

Oddsen för att Wikström ska bli bönhörd är höga. Frågan är för sent ställd för att partierna ska visa den något intresse till detta val. Nu vill de koncentrera sig på annat än att diskutera utfrågningar av blivande ministrar. Att Wikström sedan har rätt är en annan sak. Tyvärr är utsikterna mörka även på sikt. Samma partier som verkat för mer makt åt regeringen lär knappast vara pigga på att ställa blivande ministrar inför tuffa utfrågningar i riksdagen. Det är synd för det vore bra för demokratin.