Skippa storebrorsmentaliteten

3 FEBRUARI 23.00

KRÖNIKA.

Handen på hjärtat. Hur mycket vet vi svenskar om vad som händer och sker i våra nordiska grannländer? Svårt att säga och naturligtvis varierande mellan olika personer men generellt är kunskaperna om våra grannar låga. Långt mycket lägre än vad deras kunskap om oss är. Hade Sverige varit ett extremt viktigt land hade det möjligen varit förståeligt. Men nu är det ju inte så. Även om vi gärna ser oss som hela Nordens storebror.

En stor och viktig förklaring står att finna i den svenska medienärvaron i grannländerna. Den är under all kritik med tanke på hur viktiga de nordiska länderna trots allt är för Sverige. Dels finns de kulturella och historiska banden men för den som är mer intresserad av kalla hårda fakta är Norge, Danmark och Finland bland de fem främsta exportländerna för Sverige. Norge vardandes det viktigaste sett till värdet på exporten. Vad gäller import är de tre bland de sex största länderna. Lägg till det att tiotusentals svenskar jobbar bara i Oslo och att Köpenhamn är mycket viktigt för Skånes arbetsmarknad så blir det svenska ointresset ännu underligare.

Jag menar att Public service är de första som sviker sitt uppdrag. Sveriges Television har inga reportrar i Köpenhamn eller Oslo. I Helsingfors finns en frilansare. Köpenhamn brukar täckas upp från Malmö men det är bara vid riktigt stora händelser som reportern skickas över Öresundsbron. Sveriges Radio har en korrespondent för hela Norden plus Baltikum. Reportern är placerad i Helsingfors men ska alltså även bevaka de andra länderna därifrån. Hur duktiga reportrarna än är säger det sig självt att det är svårt att förmedla nyheter på ett bra sätt under dessa betingelser. Övriga stora medier är det lika illa ställt hos. Sedan digitaliseringen av tv-nätet har också svenska politiker försvårat möjligheterna för svenskar att ta del av dansk, norsk och finsk television.

Inte bara reporternärvaron speglar det svenska ointresset. Svenska massmedier är generellt sett dåliga på att förmedla nyheter från de nordiska länderna även utan att ha haft egna reportrar på plats. Annat är det mer de nordiska ländernas intresse för Sverige. Reportrar finns stationerade i Sverige i en utsträckning som vida överstiger de bevakning vi lägger ned på deras länder.

Kan det vara så enkelt att den svenska storebrorsmentaliteten lever sig kvar? Att vi ser oss som viktigare och bättre än våra grannar? Detta trots att verkligheten visar något annat. Danmark har en bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad. Norge är rikare och Finland uppvisar bättre skolresultat än Sverige. Jag behöver knappt påpeka att den svenska valutan är svag i jämförelse med de nordiska grannarnas. Vi är helt enkelt inte nummer ett på allt det vi gärna tror vi är nummer ett på.

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Och vi har all anledning att vara stolta över mycket. Däremot måste vi bli med ödmjuka inför och mer intresserade av våra grannländer. Vi har mycket att lära och vi har definitivt allt att tjäna på en öppnare och mer intresserad attityd.