Fridolin håller kontakt med Örkenedsskolan

1

5 FEBRUARI 13.40

OSBY. Gustav Fridolin (MP) har inför det kommande riksdagsvalet tagit strid för skola, vård och omsorg. Men han har absolut inte fått stå oemotsagd. På Norra Skånes debattsidor har känslorna svallat både för och emot.

Snön yr och isen kilar sig fast i järnvägsspårens växlar. Tågen kommer varken fram eller tillbaka och när de väl får fart så är de duktigt försenade.
På ett av tågen sitter Gustav Fridolin på väg till Osby och Lönsboda. Han vill följa upp de kontakter han haft med både personal och föräldrar på Örkenedsskolan i Lönsboda.

Hotet om neddragningar vad gäller lärare på skolan samt indragning av personal på fritidsgården anser han är kortsiktiga lösningar som kostar mer än det smakar.
Att som han säger "offra barnen" ger konsekvenser i framtiden.

Planen för onsdagen var att Gustav Fridolin skulle få en möjlighet att träffa både rektorn för Örkenedsskolan samt fackförbundet. På grund av vädret fick mötet skjutas upp, men Norra Skåne fick en pratstund innan färden gick vidare.
Han säger sig vara förvånad över att ha blivit föremål för så mycket debatt på insändarsidorna i Norra Skåne.

En fråga som ständigt återkommer är hur han tänker sig att satsningarna på exempelvis skolan ska finansieras.
–Jag anser att man inte skulle genomfört det sista steget i det så kallade jobbskatteavdraget, säger Fridolin. Det handlar om cirka 10 miljarder kronor. För Osby kommuns del skulle det röra sig om 13 miljoner, vilket skulle räcka gott och väl för att inte behöva dra ner på skolan.

Han jämför dagens situation med den som rådde på 90-talet.
–Även då fick barnen betala för krisen. Vi behöver ju inte skapa nya problem.
Gustav Fridolin menar att besparingarna syns på skolresultatet och hur ungarna mår.
–En enda unge som hamnar snett kostar 12 miljoner kronor.
Men varför väljer politikerna då de så kallade "kortsiktiga lösningarna" och varför blir ilskan så stor över dina utspel?
–Jag tror att de lokala politikerna många gånger känner sig frustrerade, inte minst när de ser hur mycket kostnaderna för försörjningsstöden ökar i kommunerna. Kommer det sedan någon och pekar på andra möjligheter så blir de uppretade.

Att just barn och gamla får betala notan när snålvinden blåser anser han vara typiskt. Deras röster och protester är inte tillräckligt starka.
Han gick själv i skolan på 90-talet och minns mycket väl hur det naggades i kanten på skolan.
–Det var som om de styrande bröt sönder framtidstron. Man borde ha lärt sig av 90-talet, konstaterar han.

      Tipsa en vän